Vänskap växer ur filosofi

I november 1776 skrev den skotske filosofen och nationalekonomen Adam Smith ett långt brev till sin förläggare om hur påfallande lugn och glad hans bäste vän, David Hume, hade varit när han dog. Brevet väckte anstöt.

Filosofen David Hume var känd för sin kritik mot den kristna läran. Samtidens fromma hade hoppats att han på sin dödsbädd skulle inse sitt misstag och göra avbön. Men Adam Smith, som för egen del undvek att kritisera religionen offentligt, försäkrade att Hume i stället för religiösa grubblerier fyllde sina sista dagar i livet med skämt och kortspel. Senare sa Smith att det publicerade brevet för hans del resulterade i ”tio gånger mer ovett än mitt mycket våldsamma angrepp på hela det kommersiella systemet i Storbritannien”.

Historien ingår i den amerikanske statsvetaren Dennis Rasmussens berättelse om vänskapen mellan David Hume och Adam Smith. Boken är en utsökt kombination av idéhistoria och biografi. Abstrakta filosofiska idéer blir gripbara i sitt mänskliga sammanhang. Och även om intellektuell vänskap är bokens röda tråd, så rymmer den också ett uppfriskande gräl mellan David Hume och den radikale franske tänkaren Jean-jacques Rousseau. Av Per Snaprud