Skärpt lagstiftning för genförändring av växter
l Vår globala livsmedelsförsörjning måste anpassas till en ökande befolkning, minskande mängd jordbruksmark och snabba klimatförändringar. För att upprätthålla produktionen krävs hantering av sjukdomar och skadeinsekter, samtidigt som jordbrukets egen påverkan på klimat och närmiljö måste minska. Genteknik skulle kunna användas för att utveckla nya varianter av grödor och boskap, som en del av lösningen.
Människor har påverkat gener hos växter och djur under lång tid. När jordbruket började utvecklas för omkring 12 000 år sedan utnyttjades den naturliga variationen för att gradvis skapa växter och djur som i dag dramatiskt skiljer sig från sitt ursprung, med ökad produktion och större tålighet mot sjukdomar och skadedjur. I modernare tid har djur- och växtförädling skett genom systematisk korsning och avel. Det har skapat mycket produktiva varianter med bred användning. En nackdel är att den genetiska variationen har minskat, vilket ökar känsligheten för nya sjukdomar och klimatförändringar.
Under 1900-talet började strålning och kemikalier att användas för att skapa slumpmässiga genetiska förändringar i växter, som sedan kunde avlas vidare till nya sorter och varianter. Metoden har använts för att ta fram tusentals grödor som används i dag. Ett klassiskt exempel är röd grapefrukt. Sådan slumpmässig genförändring leder förstås till både önskade och oönskade egenskaper. De oönskade egenskaperna måste avlas bort genom upprepade återkorsningar med den ursprungliga växten. Värdefulla egenskaper kan även föras in genom korsning med vilda varianter av samma växt. Men även då krävs många återkorsningar, vilket kan ta årtionden att genomföra.
Ett alternativ till slumpmässig förändring av arvsmassan hos grödor och boskap är att föra in dna från andra individer. Då bildas det som kallas transgena organismer. Ett mellanting mellan konventionell förädling av djur och växter och framtagning av transgena organismer är genredigering. Då kan en genetisk förändring skapas, men till skillnad från konventionell förädling sker förändringen i den förutbestämda genen och ingen annanstans. Eftersom ingen tid behöver spillas på att vänta på att en slumpmässig genförändring ska träffa rätt, och inga oönskade genförändringar behöver avlas bort, är processen betydligt snabbare.
Exempel på hur genredigering kan användas är att göra grisar resistenta mot en svår sjukdom, skapa nyttigare potatisar och minska matsvinnet genom att göra champinjoner mer lagringståliga. Tekniken skulle också kunna användas för att göra potatis resistent mot bladmögel, en sjukdom som bidrog till svår svält under mitten av 1800-talet, främst på Irland, och som är ett problem än i dag. Tekniken skulle även kunna rädda bananproduktion från att slås ut av svampinfektion. På 1950-talet slogs bananvarianten Gros Michel ut av svamp, och har sedan dess ersatts av banansorten Cavendish. Det är den vanligaste sorten i dag. Men nu sprids snabbt en ny variant av svamp – och det finns ingen uppenbar ersättare om Cavendish-bananerna skulle försvinna.
Lagstiftningen kring genteknik och livsmedel varierar mellan länder. I EU finns ett direktiv från 2001 som slår fast att genmodifierade organismer (GMO) måste genomgå en omfattande prövning innan de kan användas. Dock har genmodifiering med konventionella metoder som strålning och kemikalier fått dispens från detta direktiv, eftersom de anses vara beprövade metoder.
I Sverige har forskare frågat Jordbruksverket om även genredigerade växter skulle kunna få dispens från Gmo-prövningen, eftersom växter identiska med dem som tas fram med till exempel CRISPR- Cas9 även skulle gå att ta fram med tidskrävande konventionella metoder. Och dessa grödor får odlas utan prövning. 2015 gav myndigheten klartecken för dispens, så länge det inte handlar om transgena växter – som innehåller gener från en annan art. Liknande beslut togs i USA, Storbritannien, Japan och ett antal andra länder.
Men i somras beslutade Europeiska unionens domstol att EU:S direktiv inte medger att genredigerade växter undantas från prövning. Det finns inga kända risker eller dokumenterade problem med genetiskt modifierade grödor, jämfört med grödor framtagna på konventionell väg, så motiveringen till regelverket är att undvika eventuella okända risker. Beslutet har fått omfattande kritik, bland annat eftersom det innebär att växter som genetiskt är helt identiska regleras olika. Beslutet var korrekt ur ett juridiskt perspektiv, men saknar vetenskaplig grund.
I och med att Gmo-prövning är mycket kostsam och tidsödande innebär skärpningen att det nu är praktiskt taget omöjligt att använda genredigerade växter inom EU för att lösa de utmaningar som jordbruket står inför.