Extraordinär stormansgrav funnen i Uppsala
ARKEOLOGI Sensationella fynd, i klass med kungshögarna i Gamla Uppsala, har hittats i södra Uppsala. Guldhantverk av yppersta slag och vapen pekar på att man funnit en grav för en av kungens närmaste män.
Brandgraven som nu har grävts ut har daterats till folkvandringstid-vendeltid, cirka år 550–600 – samma tid som östoch västhögarna anläggs i Gamla Uppsala.
– Fynden här är nästan finare än i de högar man hittat i Gamla Uppsala, säger Anna Hed-Jakobsson, en av grävningens projektledare.
Man har bland annat hittat delar av ett handtag till ett vendeltida praktsvärd med guld, förgyllt silver och röda granater. Man
har också funnit mycket annat av guld, silver, brons och järn. Och gulgrönt glas.
– Ett oerhört spännande fynd är ett 50-tal spelbrickor av svarvat elfenben, ett 20-tal av dem förgyllda. Det finns inga liknande i Skandinavien, knappt ens i Västeuropa, säger Anna Hed-Jakobsson.
– Den här personen var av kunglig börd eller stod kungen nära. Kanske var han elitkrigare och tillhörde kungagardet i
Gamla Uppsala.
Bland guldfynden finns små beslag med utsökta filigranarbeten, som visar att mannen haft tillgång till skickliga guldsmeder. Spännande är också ett fiskbensmönstrat guldhänge som bara har en motsvarighet i hövdingagraven i Högom utanför Sundsvall från samma tid. Det är ett av flera fynd som kan tyda på långväga kontakter, både inom och utom dagens Sverige.
Hängena kan ha burits i örat eller på axeln, kanske som ett slags rangbeteckning, resonerar arkeologerna. Hövdingen i Högom begravdes också med ett praktsvärd. Liknande från samma tid har hittats i Vallstenarum på Gotland.
Graven ligger vid Uppsalas sydöstra infart i ett av två gravfält intill lämningar av en järnåldersby. Med mannen var också ett barn begravt. Märkligt är att ingen stor hög restes över graven. Men en gravhög intill har också grävts ut och där har man också funnit vapen och andra fina gåvor, men inte i samma klass. Det större av de två gravfälten visar på en lång kontinuitet med allt från hedniska brandgravar till kristna skelettgravar. Det mindre gravfältet är mer glest och utspritt och saknar tydlig struktur.
– Byn intill ger inte intryck av högreståndsbebyggelse, men vi vet inte var han bott. Så här rika fynd är ovanliga över huvud taget. Vi har bara sett dem i Uppsala och i båtgravarna i Vendel och Valsgärde.
Det är spännande att det finns så få paralleller, säger Anna Hed-Jakobsson.
I graven hittades även klor från björnskinn och ben från rovfågel, hästar, hundar, svin och får.
Man har också funnit en stolprad i en vid båge, som kan ha avgränsat en kultplats. I Gamla Uppsala hittades 2013 två stycken flera hundra meter långa, spikraka rader av hål efter mycket grova stolpar. De anlades samtidigt med högarna. Raden vid Fyrislund är äldre.
Anna Hed-Jakobsson kopplar fyndet i Fyrislund till anläggningen av Gamla Uppsala, dit man kunnat rida på ett par timmar.
– Det är ett nätverk av makthavare som plötsligt etablerar sig i regionen. Mannen i graven finns i samma maktsfär – kanske är han en av dem som understött skiftet.
Vi har diskuterat om det funnits något slags ämbete som ambulerat mellan några olika platser runt Uppsala, säger hon.
Den färdiga rapporten kommer senare i höst.