Förorten – en annan värld
Okunskapen om den så kallade segregerade förorten har länge varit stor. I enkätundersökningar är svarsfrekvensen i regel mycket låg och resultaten därför osäkra. Nu har en grupp statsvetare i Göteborg under flera år gjort en riktad studie av förorterna Bergsjön och Hjällbo i Göteborg . Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har själv deltagit i materialinsamlingen på ett mycket konkret sätt.
– Jag var genuint nyfiken, och det visade sig dessutom vara så spännande att det slutade med att jag gjorde omkring 900 intervjuer själv, säger han.
Forskarna har gjort både enkäter och intervjuer. De har haft hjälp av personer som kan bland annat arabiska och somaliska. Hur gjorde ni intervjuerna?
– Till en början intervjuade vi människor på gator och torg. Jag hade fått höra av andra undersökningsföretag att det var för farligt att gå in i husen och knacka dörr. Men efter ett tag knackade vi ändå dörr – och många öppnade. Detta illustrerar hur lite man vet, och hur rädda många är, säger Peter Esaiasson.
Man ställde frågor om tillit, svenskhet, religion och kriminalitet. Med sina intervjuer och enkäter nådde forskarna främst de mest skötsamma invånarna.
– De unga arga killarna vägrar svara. Många äldre vill eller vågar inte, säger han. Vad lärde du dig?
– Att den stora skiljelinjen gick mellan de skötsamma och de icke-skötsamma. Jag fick ofta höra en ”skärp er-attityd” från dem jag intervjuade, riktad till dem som inte sköter sig. Den sidan kommer sällan fram i medier – där är det i stället strukturernas fel eller brist på resurser. Men bland de flesta boende som vi talade med var man sur på den lilla grupp som inte sköter sig, som föräldrar som inte håller ordning på sina barn, grupper med en utbredd bidragsmentalitet, de som skräpar ner och de som begår brott, säger Peter Esaiasson.
Forskarna frågade också vem som har huvudansvaret för att det ska gå bra för dem som växer upp i förorten. De allra flesta menade att det var föräldrarnas ansvar, tillsammans med samhället.
– Ytterst få ansåg att det huvudsakligen var samhällets ansvar. Den lilla grupp som tycker så är också politiskt intresserad, enligt våra data. Och det är denna talföra grupp som hörs i debatten, säger Peter Esaiasson.
Boken är mycket osminkad. Var det något som var obekvämt att berätta?
– Nej, min ambition var att vara ärlig förstås. Jag ville undvika det försiktiga. Är man uppriktigt nyfiken behöver man inte vara ängslig. Och folk i förorten är allt annat än politiskt korrekta! Jag måste ju även vara ärlig mot dem.
Finns det en ängslighet kring dessa frågor?
– Absolut! Jag har fått höra två saker när jag berättat om detta forskningsprojekt: ”Vad bra, varför har ingen gjort detta förut?” Och: ”Men det är väl rätt känsliga saker …?” Så jag tror att folk har en massa föreställningar som de inte vågar prata om.
Var du orolig över detta?
– Nej, det kan aldrig vara farligt att vara sanningssökande och ärlig.
Har forskarsamhället varit rädda för dessa frågor?
– Ja, jag har ju plöjt forskningsläget, och på 90-talet var forskarna mycket tydliga med att det finns olika grupper och spänningar mellan olika etniciteter. Man var tydligare med problemen, att det fanns invandrare som inte ville lära sig svenska och bli en del av det svenska samhället. Men i början och mitten av 00-talet hände något. Man blev mer försiktig och undvikande. Men man kan inte förstå förorten om man inte tror att etnicitet betyder något! Den somaliska gruppen betraktas till exempel ofta som den mest slutna. På basis av erfarenheterna i framför allt Hjällbo håller jag med.
Vad är den stora skillnaden mellan dessa förorter och resten av Sverige?
– Förorten är en helt annan värld! Långt många fler tror på gud till exempel. Och myndigheterna har sämre koll på hur det är där. Det tillåts saker som aldrig skulle tillåtas i andra delar av Sverige. Vad ska de som inte bor i dessa områden göra för att förbättra situationen?
– Åka dit och vara nyfiken. Människorna som bor där är ofta roligare och intressantare än oss svensksvenskar, det vet jag nu! Det kan jag tänka mig. Men jag skulle aldrig sätta mina barn i skolan där.
– Ja, och det är det stora problemet! Hur man ska få ordning på skolorna begriper jag bara inte. Många av de invandrare som kom för länge sedan, de som sedan lyckades, de var i minoritet, de fick lära sig svenska och koderna. Så är det inte längre. Man måste lära sig svenska och det svenska samhället genom möten med dem som kan svenska och det svenska samhället. Annars går det inte!
Vad är lösningen för förortens människor?
– Att få in fler boende som är skötsamma, försörjer sig själva och kommer i tid. Vad skulle du säga om något av dina barn skulle flytta till Bergsjön eller Hjällbo?
– Det skulle jag uppmuntra. Bostäderna är billiga. Man får mycket för pengarna.