Därför spelar färgen på placebon roll
I forskningsartiklar där nya behandlingar testas beskrivs själva behandlingen ofta i detalj. Nu visar en ny studie att detsamma inte alls gäller placebon, den verkningslösa kontrollbehandlingen, vilket kan leda till felaktiga resultat.
Forskarna har tittat på ungefär 100 artiklar från högt ansedda publikationer, och hittat stora brister i hur detaljerat placebobehandlingen beskrivs. I synnerhet genom att data utelämnats om exempelvis vilket ämne placebon bestått av, hur den varit utformad, vem som gett behandlingen, och hur. Detta trots att det finns väletablerade riktlinjer både för hur den aktiva och placebobehandlingen ska beskrivas i en studie.
Karin Jensen är docent på Karolinska institutets institution för klinisk neurovetenskap. Hon forskar om placebo och blir ofta frustrerad över hur bristfälligt den beskrivs:
– Jag tror att man underskattar det som kan hända i placebogruppen. Att man mest ger placebobehandling för att det är ett krav, och glömmer att den gruppen också har processer som är värda att ta vara på och mäta, säger hon.
I en studie vill man att placebon ska vara så lik den aktiva behandlingen som möjligt vad gäller färg, form, storlek och till och med bieffekter – men utan att ge samma behandlande effekt. Patienterna ska heller inte veta om de får placebo eller inte. På så vis vet forskarna att de bara mätt effekten av själva ämnet i läkemedlet. Det som kallas ”placeboeffekten” är nämligen en stark mekanism, och innebär lindrade symtom av saker som inte alls har med ämnet i läkemedlet att göra. Storlek och färg på tabletterna kan exempelvis spela roll för hur vi upplever att medicinen verkar. Studien är publicerad i European Journal of Clinical Investigation.