Polen på gränsen till magin
Olga Tokarczuk tilldelas 2018 års Nobelpris i litteratur. Hon är en av de yngsta mottagarna under prisets historia. En ”gränsöverskridande” författare står det i motiveringen, och historiska landsgränser är en av bottnarna i hennes författarskap.
Motiveringen till priset lyder ”En berättarkonst som med encyklopedisk lust beskriver gränsöverskridandet som livsform.” Olga Tokarczuk är en författare som utforskar det gränsöverskridande på olika sätt. I hennes bok Gammeltida och andra tider, från 2006, förekommer ett enormt svampmycel som påverkar alla människorna som bor i en by. Gränser mellan historisk tid, naturens tid och den mytologiska tiden suddas ut. Samma bok tar också upp fysiska landsgränser.
– Det som jag personligen finner mest spännande är att hon tar sig an de delar av Polens historia som var undanträngd och förtegs under kommunisttiden på officiell nivå, säger Barbara Törnquist-Plewa.
Hon är doktor i slavistik – studiet av de slaviska språken och folken, och professor i Öst- och Centraleuropastudier, vid Lunds universitet. Hon känner personligen igen sig i Olga Tokarczuks beskrivningar av Polen och berättar hur stora delar av historien länge har gömts undan i det polska samhället, som judarnas historia, ukrainarnas och tyskarnas öden och kulturarv i Polen.
– De historiska händelserna vävs in i det mytiska och magiska. Den blandningen är väldigt tilltalande, säger Barbara Törnquist-Plewa.
Olga Tokarczuks egen familjehistoria utspelar sig också på gränsen mellan olika länder, där erövringar har förändrat landsgränserna och tvingat folkgrupper på flykt. Tokarczuks farföräldrar föddes i ett område som i dag ligger i västra Ukraina, och som 1939 tillhörde Polen. Det invaderades, först av Sovjetunionen, sedan Nazityskland och slutligen igen av Sovjetunionen 1945. Farföräldrarna tvingades fly västerut till de polska territorierna. I Tokarczuks författarskap finns en tydlig fascination för gränsområden som dessa.
Barbara Törnquist-Plewa har själv forskat om den historiska bakgrunden kring platser som dessa. I ett projekt undersökte hon städer i Öst- och Centraleuropa som förlorade majoriteten av befolkningarna och återbefolkades av andra. Hur de nya bosättningarna förhåller sig till det historiska arvet är en komplicerad fråga.
– Det är försvunna främlingar, döda eller tvångsförflyttade, av en annan etnicitet och religion som har lämnat efter sig byggnader och kyrkogårdar. De som bor där i dag har ingen personlig relation till främlingarna, samtidigt som det finns svåra krigsminnen kopplade till dessa grupper. Hur ska de förhålla sig till arvet?
Om man aldrig har läst Tokarczuk förut rekommenderar Barbara TörnquistPlewa en bok som också har filmatiserats.
– Jag skulle säga Styr din plog över de dödas ben (2010, Ariel förlag). Den var en bästsäljare. Man kan kalla den en naturthriller. Den är bra om man vill ha något lätt och icke-krävande.