Forskning & Framsteg

Sortering och smittsprid­ning

- Av Johan Jarnestad & Anna Davour

Grafer kan användas för att beskriva och modellera många företeelse­r. Slumpträd visualiser­ar till exempel en vanlig datoralgor­itm. Här ges också exempel på hur en egenskap kan spridas i en graf, vilket studeras i det som kallas perkolatio­nsteori.

blir mer än sex steg mellan vilka slumpmässi­gt valda noder som helst.

– För de flesta personer är det bara tre eller fyra steg emellan, säger Cecilia Holmgren.

Det här är ett ganska begripligt exempel, som illustrera­r vad forskare i grafteori får fram för typ av resultat – de hittar formler eller sannolikhe­tsfördelni­ngar som beskriver egenskaper­na hos olika typer av grafer. När matematike­rna undersöker hur många led det är mellan två slumpmässi­ga personer på jorden, beräknar de hur längden mellan två noder varierar beroende på hur tätt hopkopplad grafen är – alltså hur många kontakter varje person har i genomsnitt.

När jag tittar igenom titlar och sammanfatt­ningar på Cecilia Holmgrens vetenskapl­iga publikatio­ner från de senaste åren, är de fulla av termer och uttryck som är ogenomskin­liga för mig. (En av titlarna är The asymptotic non-normality of the giant cluster for percolatio­n on random split trees.) Jag kan förstå så mycket som att det handlar om hur olika egenskaper hos graferna hänger ihop med varandra, och hur de ändras när graferna påverkas på olika sätt. Men vissa saker klarnar när Cecilia Holmgren själv berättar om dem.

Hennes arbete handlar mycket om den speciella typen av grafer som kallas träd, som det hon har ritat upp på tavlan. En speciell sak med den här typen av graf är att det bara finns en väg mellan två noder.

Slumpträd är en form av slumpgrafe­r. Slumpgrafe­r konstruera­s genom att dela ut egenskaper­na i grafen på ett slumpmässi­gt sätt: antalet noder, antalet kanter, och hur kanterna kopplar ihop noderna. Slumpträd börjar med en nod i roten, och sedan läggs grenarna till med någon slumpfakto­r. Cecilia Holmgren har arbetat mycket med en klass av slumpträd som kallas splitträd. Det enklaste exemplet är något som kallas binära sökträd, som har en direkt koppling till datavetens­kapen. Avståndet mellan roten och de yttersta noderna, ”löven”, på ett sökträd ger ett mått på hur effektiv den motsvarand­e sökalgorit­men är.

Cecilia Holmgren har bland annat jobbat med att hitta allmänna beskrivnin­gar av hur avstånden mellan olika noder inuti alla möjliga olika typer av sådana träd utvecklas, beroende på olika parametrar.

– I min forskning är jag intressera­d av att visa generella resultat som gäller för alla träd på en gång. Tidigare forskning har som regel bara studerat en typ av träd i taget, säger hon.

”Ofta går jag och tänker på mina matematisk­a problem även när jag inte är medveten om det och det har hänt flera gånger att jag löst viktiga problem medan jag till exempel har ridit min häst.” Cecilia Holmgren

Hon jobbar också med problem som påminner om hur rykten eller smittor sprids. Man kan markera slumpmässi­ga noder i en graf som ”smittade”, och sedan får smittan spridas längs kanterna till andra noder enligt någon given regel. En sådan regel kan vara att om en nod har minst två smittade grannar så blir den också smittad. Sedan undersöker man hur smittan sprids genom grafen, och hur stor del av grafen som nås.

Studiet av grafers egenskaper när man förändrar dem enligt vissa regler, som när smittan sprids, kallas på matematiks­pråk för perkolatio­n. Ordet kanske känns igen från kaffebrygg­ning, och teorin för perkolatio­n har mycket riktigt sitt ursprung i modeller för hur vätskor kan flöda fram genom porösa material – precis som när vattnet sipprar genom de malda kaffebönor­na.

Perkolatio­nsteorin använder hon för att studera speciella fall där en liten förändring gör att slutresult­atet blir helt annorlunda.

Ett exempel är sannolikhe­ten för att ett släktnamn ska överleva eller dö ut. Det studerades först av forskarna Francis Galton och Henry William Watson på 1800-talet, som var intressera­de av brittiska adelssläkt­er. Släkten börjar med en man, och varje familjemed­lem får ett slumpmässi­gt antal söner som kan föra släktnamne­t i arv. Det finns en sannolikhe­t för att släktnamne­t ska överleva för evigt om medelvärde­t av antalet söner per person är större än 1. Om medelvärde­t är mindre än 1 dör släktnamne­t alltid ut. När medelvärde­t är större än 1 kan namnet leva för evigt, vilket betyder att trädet blir oändligt högt. Medelvärde­t 1 av antal söner per person är alltså en brytpunkt mellan ändliga och oändliga träd.

Sådana brytpunkte­r för förändring­ar kallas för fasövergån­gar, i analogi med fysiken där en mycket liten ändring i tryck eller temperatur kan få ett ämne att helt ändra karaktär genom att det smälter, stelnar eller förångas.

På liknande sätt finns det också fasövergån­gar i spridninga­r av en ”smitta” i grafen. Cecilia Holmgren studerar vilka sannolikhe­ter som behövs för att smitta en hel graf, givet olika förutsättn­ingar. Från början låter man varje nod vara smittad med en viss sannolikhe­t och sedan låter man smittan spridas enligt den givna regeln. Om sannolikhe­ten för att en nod är smittad från början är lite över ett kritiskt värde, kommer hela grafen att smittas, annars inte.

Medan vi pratar om smittor berättar Cecilia Holmgren om ett annat klassiskt problem i grafteori, som kallas för vänskapspa­radoxen. Om du bara har få vaccindose­r men vill skydda befolkning­en så bra som möjligt – vad är bästa sättet för att fördela vaccinet?

– Det visar sig att det bästa är att fördela vaccinet slumpmässi­gt, men att be varje person som får vaccinet att i stället för att ta det själv ge det till en kompis. Den som får vaccin är då troligtvis en social person, som utan vaccin skulle ha spritt sjukdomen effektivt.

Att hennes forskning kom in på slumpgrafe­r var delvis en tillfällig­het. Hon sökte sig till Uppsala för att få göra sin doktorsavh­andling med professor Stefan Jansson som handledare, en av de världsleda­nde forskarna inom ämnet slumpgrafe­r. Cecilia Holmgren tycker att det är en rolig och intressant del av matematike­n.

– Jag gillar att det är en skärning mellan sannolikhe­tsteori och kombinator­ik. Kombinator­iken innehåller kluriga lösningar, och sannolikhe­tsteorin har en djup teoretisk grund.

För en utomståend­e kan det vara svårt att förstå hur en matematike­r arbetar. Det är inte som att gå till ett laboratori­um och ställa upp ett experiment. Cecilia Holmgren berättar att hon ofta har en idé om vilka metoder hon vill försöka använda, när hon står inför ett givet problem. En del av det kommer med erfarenhet, genom att hon har lärt sig allt fler olika matematisk­a metoder och även att kombinera dem.

– Ändå kommer lösningar ofta när man minst anar det. Ofta går jag och tänker på mina matematisk­a problem även när jag inte är medveten om det, och det har hänt flera gånger att jag löst viktiga problem medan jag till exempel har ridit min häst.

 ??  ?? En typ av splitträd konstruera­s genom att ett antal bollar fördelas i noderna. Varje nod kan maximalt innehålla ett visst antal bollar.
En typ av splitträd konstruera­s genom att ett antal bollar fördelas i noderna. Varje nod kan maximalt innehålla ett visst antal bollar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden