Ackreditering ska kvalitetssäkra forensikernas metoder
När polisen 2015 slogs ihop till en nationell myndighet inleddes något som kallas för harmoniseringsprojektet. Målet var att forensiker över hela landet ska arbeta på ett likartat sätt. Ett sätt att kvalitetssäkra och harmonisera metoderna är genom ackreditering. Att en verksamhet är ackrediterad innebär att kontrollorganet Swedac regelbundet granskar metoder och arbetssätt utifrån krav som ställts upp. Att blodbildsanalys skulle ackrediteras beslutades 2015, men än har det inte skett.
Anders Nilsson är forensiker på biologisektionen och kvalitetsansvarig i projektet.
– Det är ett stort område som är beroende av andra ämnesområden, så det har dragit ut på tiden.
Men under vintern 2019 planerar Nationellt forensiskt center, (NFC) att lämna in en ansökan om ackreditering av blodbildsanalys.
En av de äldsta metoderna inom svensk kriminalteknik är ballistik, eller vapenundersökning. Ett vapen som misstänks ha använts vid ett brott avfyras, kulan och hylsan undersöks och jämförs med bilder som finns i ett register.
– Det är inte en ny undersökning, utan den har funnits i närmare hundra år, säger Patrik Hertzman, förste forensiker i Nationellt forensiskt centers vapengrupp.
För säkerhets skull görs bedömningen av två handläggare. Om bedömningarna skiljer sig åt går man igenom hur de har kommit fram till resultatet.
– Antingen kommer den ena parten att acceptera den andres argument för sin bedömning, eller också går man efter en minsta gemensamma nämnare, säger Patrik Hertzman.
En sak som trots allt har förändrats är, förutom en mer förfinad teknik, att den första gallringen numera sker automatiskt.
– Förut hade vi en helmanuell gallring där man kunde titta på 200 registerposter. I dag tittar man på 10–20 träffar i ett registersystem som har gjort gallringen åt dig.
Den spårjämförelse av vapen som sker vid NFC:s laboratorium i Linköping är sedan länge en ackrediterad metod. Men den vapenundersökning som sker tidigare i kedjan, på andra platser i landet, är precis som blodbildsanalysen ännu inte ackrediterad. Det gäller också andra metoder, som fingeravtrycksframkallning och skoavtryck.
För 10 år sedan beslutade EU att alla laboratorier som undersöker DNA och fingeravtryck ska vara ackrediterade.
Men även om NFC har som ambition att ackreditera så många metoder som möjligt, finns det områden där det inte är lämpligt.
– Till exempel den experimentella delen av it-forensik. Det är ovanliga metoder som används i udda fall och som inte kan valideras, säger Erika Skoogh.
Per G. Hansson, hovrättsråd vid hovrätten över Skåne och Blekinge, var en av de domare som fällde mannen för mordet i Åhus (se artikel intill). Han påpekar att ett vittnesmål från en sakkunnig bara är en del av det underlag som leder fram till en bedöming av vad som hänt.
Spelar det någon roll om en metod är ackrediterad?
– Det är svårt att säga. Om det finns en ackreditering är den väl mer kvalitetssäkrad i någon mening. Men även om den inte är det kan man tycka att det är rimliga slutsatser som man drar. Det är inte så att man underkänner en metod bara för att den inte är säkrad, säger han.
därefter ändrat sina rutiner för hur provsvar ska presenteras.
Men presentationerna kan fortfarande, tio år senare, vara svåra att förstå. Det konstaterade Riksrevisionen i en granskning 2017. Myndigheten kritiserade i rapporten bland annat att NFC:s analysbesked och sakkunnigutlåtanden upplevs som svårtolkade för dem som ska använda dem i utredningen och ta till sig dem under en rättegång.
Patrik Hertzman, forensiker i vapengruppen på NFC, håller med om att det kan finnas ett pedagogiskt problem, framför allt för den som ska vittna i en rättegång.
– De frågor man får är inte kända i förväg och det är inte helt enkelt att på ett lättförståeligt sätt beskriva hur vi gör och varför det är tillförlitligt. Man skulle behöva tid att förbereda och ibland krävs grafiska hjälpmedel. Det finns även fackuttryck som inte har någon motsvarighet i vanlig svenska.
I Storbritannien har rättssystemet försökt minska den kunskapsmässiga klyftan genom att ta fram så kallade ”primers”, ett slags guide in i vetenskapen bakom de olika metoderna. Guiderna är framtagna av ledande experter inom varje område och skrivna på lättbegriplig engelska.
När den amerikanska NAS-rapporten granskade blodbildsanalys varnade författarna för att experter övertolkade fynd från brottsplatsen. De påpekade att resultaten måste presenteras omsorgsfullt i rättssalen, och skrev att osäkerheterna i samband med blodbildsanalys är enorma.
Anders Nilsson, som är forensiker på NFC, menar att blodbildsanalys är en av de svåraste forensiska metoderna som polisen använder.
– Vid en blodbildsanalys måste man
ta reda på hur blodbesudlingar uppstått. Många blodspår kan ha likartat utseende men kan ha uppstått på olika sätt. Blodspår värderas oftast inom ramarna för en brottsplatsanalys i vilken en sammantagen bedömning ges av det händelseförlopp som bäst förklarar blodspåren på en plats. I många andra metoder behöver man inte ifrågasätta vad själva spåret utgörs av. Ett fotspår är ett fotspår, säger Anders Nilsson.
En stor del av metodiken vid blodbildsanalys utgår från grundläggande naturlagar och mekanik. När blod färdas tillräckligt länge genom luften ger till exempel vätskedynamik att större blodformationer finfördelas till mindre, som blir klotformade. Klotformen gör att om en droppe eller ett stänk träffar en yta vinkelrätt uppstår en cirkulär besudling. Om träffen sker i en vinkel blir den oval. Forensiker använder listor över alla möjliga uppkomstsätt tillsammans med karakteristiska utseendemässiga egenskaper för vart och ett av dem.
– En del kriterier är uppenbara och har en vetenskaplig grund, medan andra tagits fram i forensiska studier, från olika böcker och från en samlad erfarenhet, säger Anders Nilsson.
Men blodspår är svåra att tolka och Anders Nilsson påpekar att det är viktigt att inte pressa metoden för hårt.
– Ibland går det inte att tala om vad som har hänt, säger han.
Mannen som hade larmat om mordet på sin flickvän höll under förhandlingen i tingsrätten fast vid sin version; hans sambo hade attackerat honom och han hade utdelat de dödliga huggen i självförsvar. För att stärka sin historia berättade han om sambons diagnos, borderline, och att hon vid flera tillfällen har varit aggressiv.
Bland vittnena fanns en av de två analytiker som hade undersökt blodspåren i stugan. Utifrån var blodet fanns och hur det antas ha rört sig drog analytikern slutsatsen att kvinnan befann sig i anslutning till golvet när hon utsattes för det dödliga våldet. Dessutom vittnade blodspåren, enligt analytikern, om att någon satt grensle över henne och att hon hade armarna böjda och tryckta mot kroppen när armarna blev blodsbesudlade.
Tingsrätten dömde mannen för mord till fängelse i 15 år och 10 månader.
Domen överklagades till hovrätten, där analytikern än en gång vittnade om blodspåren. Den här gången hade försvaret kallat en egen expert, Jan Olsson, pensionerad kriminaltekniker med 40 års erfarenhet av brottsplatsundersökningar. Enligt honom går det inte att utifrån blodspåren dra några säkra slutsatser om vad som har hänt. Hovrätten höll med om att det fanns skäl att värdera blodbildsanalysen med viss försiktighet, men ansåg ändå bevisen vara tillräckligt starka. Hovrätten skärpte straffet för mord till 16 års fängelse.
Mannens advokat, Björn Hurtig, överklagade domen till Högsta domstolen.
– Jag tyckte att HD borde problematisera den typen av bevisning eftersom man försöker att genom blodbildsanalys beskriva ett helt händelseförlopp. Dessutom har man gjort analysen efter att ha tagit del av min klients uppfattning av händelseförloppet, vilket kan påverka tankemönstret.
I rätten vittnade blodbildsanalytikern om att hon ”utgått från vetenskapliga grunder och tillämpat en standardiserad metod”, som tingsrätten skriver.
I sin överklagan påpekar Björn Hurtig att blodbildsanalys är en metod som inte är ackrediterad och att försöken att beskriva ett händelseförlopp är hypotetiskt och går utanför den vetenskapliga plattform som finns. Han skriver också att sakkunnigbevisning blir allt vanligare och att det även förekommer andra metoder som inte är kvalitetsprövade.
– Jag tycker mig se att domstolarna har en överdriven syn på de här analyserna, så det är svårt att få genomslag hos domarna när NFC säger att så här är det, säger Björn Hurtig.
Men HD sa nej. Det blev inget prövningstillstånd.