Etablerade demokratier rustade för kris
Risken är liten för att etablerade demokratier med lång tradition av demokratiskt styre bryter samman vid en kris. Värre är det för nya demokratier, särskilt de med svagt civilsamhälle och svaga partier.
Medierna lyfter ofta fram risken att vissa länder använder coronapandemin som ett svepskäl för att försöka avskaffa demokratin. Inte sällan dras paralleller till mellankrigstiden och den turbulenta ekonomiska och politiska situation som då rådde i Europa och resten av världen.
– Mellankrigstiden är känd för stor desperation, många demokratiska sammanbrott och en djup ekonomisk kris. När man ser kriser uppstå refererar man till det som är känt i historien. Men det går inte att jämföra den tidens nya och bräckliga demokratier med demokratier av i dag, som har överlevt i mer än hundra år, säger docent Agnes Cornell, verksam på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Tillsammans med professorena Jørgen Møller och Svend-Erik Skaaning har hon skrivit boken Democratic Stability in an Age of Crisis. I boken genomför de statistiska analyser av alla länder som var demokratiska under någon period av mellankrigstiden, samt fördjupade fallstudier av Danmark, Storbritannien, Frankrike och Uruguay. Studien visar att främst två faktorer var avgörande för demokratisk stabilitet: det demokratiska arvet med konkurrensutsatta val, samt en kombination av starka politiska partier och ett starkt, organiserat civilsamhälle. Unga och svaga demokratier som exempelvis Rumänien, Bulgarien och Jugoslavien bröt samman, medan sådana länder som varit demokratier före mellankrigstiden klarade ekonomiska och politiska utmaningar.
– Med demokratiskt arv ökar sannolikheten för att en demokrati överlever även de svåraste kriser, säger Agnes Cornell.
För närvarande diskuteras det flitigt i medierna huruvida vissa nationers regeringar använder coronapandemin som svepskäl för att göra inskränkningar av demokratin.
– Det är svårt att dra slutsatser om situationen i dag utifrån vår studie. Vi vet för det första inte hur djup krisen blir. Det som går att säga är att vi måste betrakta varje enskilt land efter vilka förutsättningar som finns. Polen är exempelvis en jämförelsevis väldigt ung demokrati och skulle därför kunna vara i fara. Men när det gäller etablerade demokratier i västvärlden ser jag ett mindre hot mot demokratin än vad som ibland framställts i medierna.
Men redan innan coronakrisen talades det mycket om populismen i västvärlden som ett hot mot demokratin, och även där drogs det paralleller mellan exempelvis Tyskland i dag och Weimarrepubliken under mellankrigstiden. Vad säger du om det?
– Populismen i dag är inte så antidemokratisk som de strömningar som fanns under mellankrigstiden – som inte bara var ekonomiskt turbulent. Då stod världen också inför totalitära utmaningar där kommunister och fascister slogs på gatorna.