Lyckad lagring av data på havsbotten
Går det att driva datahallar på havsbotten? Efter två års försök utanför Orkneyöarna norr om Skottland är svaret ja.
För två år sedan placerade it-företaget Microsoft en container full med servrar på 35 meters djup. Syftet var att testa om det går att driva serverhallar i havet vid kustnära städer, där det finns ett ökande behov av datakraft. Nu har containern fiskats upp och enligt Microsoft är resultatet av experimentet positivt. De 864 servrarna har haft en felfrekvens på en åttondel av vad motsvarande servrar i en vanlig datahall på land brukar ha.
Förklaringen är bland annat att servrarna fått stå helt i fred, utan risk för att mänskliga operatörer ska råka stöta till dem. Dessutom har de stått i en jämn temperatur i en atmosfär av rent kväve, som minskat problemet med korrosion.
– Den låga felfrekvensen är ett intressant resultat, även om det krävs mer data för att klarlägga vad den beror på, säger Jon Summers, forskningschef vid Ice, som är ett labb för utveckling av mer hållbara och energieffektiva datacenter som drivs av forskningsinstitutet RISE i Luleå.
En annan fördel är att serverhallen kan kylas med hjälp av en värmeväxlare som matats med det omgivande havsvattnet.
– Det är ett effektivt sätt att kyla, men det löser inte huvudproblemet – att värmen bildas från första början, säger Jon Summers.
Problemet är att nästan all energi som datachippen matas med blir till värme i stället för att gå till själva beräkningarna.
– Det behövs nya material och nya sätt att processa information och det är något som tillverkarna behöver fokusera på, säger Jon Summers.
På havsbotten går det heller inte att utnyttja spillenergin. Vid Ice i Luleå utvecklas nya metoder för att ta vara på överskottsvärme. I ett nytt projekt ska till exempel en liten testdatahall drivas med el från bränsleceller som kan matas med biogas. Överskottsvärmen från servrarna och bränslecellen utnyttjas sedan som fjärrvärme.