Kastrerade sångare sjöng inte bara opera
När var kastratsångare vanliga? Finns det kända operor som fortfarande spelas som ursprungligen skrevs för kastrater?
/Jonna
Kastratsångare var manliga sångare som blivit kastrerade före puberteten och därför aldrig kommit i målbrottet. De kunde därför sjunga de höga sopran- och altstämmorna, som i dag oftast sjungs av kvinnor. De ansågs ha ovanligt vackra röster med en överjordisk klang. Deras storhetstid var i Italien under 1600- och 1700-talen. Man har beräknat att det kring 1650 fanns minst 120 professionella kastratsångare bara i staden Rom.
De flesta kastratsångarna var inte operasångare. De försörjde sig i stället som professionella kyrkosångare. Bakgrunden till att man började kastrera begåvade gossopraner var att kvinnor inte tilläts sjunga i kyrkan. Kastreringen var ett sätt att förlänga gosssopranernas karriär och få fulltränade musiker som kunde sjunga och ornamentera ut de viktiga och svåra sopranstämmorna.
När operan uppstod under 1600-talet började några av de skickligaste kastraterna få extraknäck som operasångare. Under 1700-talet blev det allt vanligare med kastrater som specialiserade sig på opera, och några av dem blev stora stjärnor. Kastrater sjöng i alla Händels operor, som Julius Caesar och Rinaldo. Huvudrollen i Glucks Orfeus och Euridike skrevs ursprungligen för en kastrat. Även Mozarts seriösa operor, som Idomeneo och Titus, skrevs för kastrater. Den sista stora roll som skrevs för en kastrat var i Meyerbeers Korsfararen i Egypten 1824 – sedan tog hjältetenorer och kvinnliga primadonnor över.
/Lars Berglund, professor i musikvetenskap, Uppsala universitet
genom att den sker i en tät behållare där tillgången på syre är mycket begränsad. Syftet är att bevara så mycket kol som möjligt i det material som bryts ner, samt att undvika dålig lukt. Särskilda mikroorganismer (bakterier och jästsvampar) tillsätts regelbundet.
Kunskapen om miljöpåverkan från konventionell kompostering är stor. Bokashi är inte alls lika utforskat. Vi vet att syrefattig miljö i en traditionell kompost kan leda till stora utsläpp av metan, som är en mycket kraftigare växthusgas än koldioxid. Dessa resultat är dock inte direkt överförbara till bokashi, eftersom bland annat mikroorganismerna skiljer sig åt.
En nyligen genomförd studie vid SLU visar att bokashi verkligen har förmåga att bevara mer kol i det nedbrutna materialet – men att denna effekt blir kortvarig. När bokashikomposten sedan används som gödning går detta kol förlorat till atmosfären och resultatet blir jämförbart med traditionell kompost.
/Evgheni Ermolaev, forskare i kretsloppsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet