Sabeltandad katt tröttade ut bytet
Genetiska analyser av fossil från en sabeltandad katt visar att arten jagade dagtid i flock och att den tröttade ut sina byten. En jaktmetod som mer liknar vargens än de nu levande kattdjurens.
Forskare har analyserat dna från ett mer än 47 000 år gammalt överarmsben från en sabeltandad katt, Homotherium latidens, som hittats i Yukon i Kanada.
Analyserna visar att den sista gemensamma anfadern till de nu levande katterna och Homotherium levde för drygt 22 miljoner år sedan. Som en jämförelse skedde ”splitten” mellan människan och andra nu levande människoapor för 6–7 miljoner år sedan.
– Att splitten ägde rum för så länge sedan gör att vi kan se ganska tydliga genetiska skillnader. Det naturliga urvalet har gynnat genvarianter hos Homotherium som inte finns hos dagens kattdjur, säger Love Dalén, professor vid Centrum för paleogenetik, som tillhör Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet, och en av forskarna bakom studien som har publicerats i Current biology.
Flera gener som kan kopplas till ögats utveckling har förändrats hos Homotherium. Generna påverkar egenskaper som behövs vid jakt i dagsljus.
– Det indikerar att Homotherium jagade dagtid, vilket är ovanligt bland nu levande katter. Geparden är ett av få undantag, säger Love Dalén.
Analyserna visar också att Homotherium hade välutvecklade system för blodcirkulation och syreupptagning, vilket gjorde den väl lämpad för långdistanslöpning. Dessutom verkar det som att evolutionen gynnade ett antal gener som kan kopplas samman med sociala beteenden och hög intelligens.
– Vår slutsats är att Homotherium jagade i flock dagtid och att de använde sig av uttröttningsjakt. Jaktmetoden påminner om den man finner hos vargar och afrikanska vildhundar. Troligtvis jagade Homotherium ganska stora villebråd som hästar, bison och renar.
Man har hittat få fossil efter Homotherium och fynden är spridda över fem kontinenter. Det har tolkats som att djuren var sällsynta. Men de nya analyserna pekar mot att den slutsatsen är fel. Det här exemplaret hade en hög grad av heterozygositet, enkelt uttryckt: blandade anlag. Det pekar på att den kom från ett bestånd med stor genetisk variation och sådana bestånd brukar vara stora, inte små.
– En tolkning är att när den här individen levde fanns det förvånansvärt gott om Homotherium. Kanske dog Homotherium på ett sätt som medförde att förhållandevis få fossil har bevarats.
Men Love Dalén menar att det kan finnas en annan förklaring till den här individens höga grad av heterozygositet.
– Det skulle kunna vara så att den individ som vi har analyserat var en hybrid, en korsning mellan två olika arter av Homotherium. Sådana individer blir ofta mycket heterozygota.
Så mycket minskade växthusgasutsläppen från den svenska ekonomin andra kvartalet 2020 jämfört med 2019. Framför allt beror det på minskningar av utsläpp från transportindustrin, som flyg och rederier, och från hushållen.