Alkohol som en del av människans kultur har kanske sitt ursprung i en mutation som inträffade redan för 10 miljoner år sedan hos en fruktätande anfader till människoaporna. Teorin ”om den berusade apan” får nu delvis stöd av genetiska analyser.

Vi människor har mycket gemensamt med våra närmaste levande släktingar bland människoaporna. Det första många tänker på är våra stora hjärnor. En annan gemensam egenskap – som är okänd för de flesta – är alkoholtolerans. Faktum är att vi, gorillor och schimpanser kan dricka de flesta andra däggdjur under bordet. Det beror på en mutation i en gen som kallas ADH7. Den kodar för ett enzym som har en central roll vid nedbrytningen av etanol. Mutationen orsakar en 40-faldig förbättring av enzymets effektivitet. Mutationen inträffade för ungefär 10 miljoner år sedan, hos en gemensam anfader till oss och de andra människoaporna.

Det finns forskare som menar att mutationen har bidragit till att människor är så förtjusta i alkohol. Teorin, som ibland kallas ”den berusade apan-teorin”, går ut på att mutationen gjorde det möjligt att äta jäst frukt som innehöll alkohol, som tidigare varit mer eller mindre oätlig. Den förmågan var viktig och gynnades därför av det naturliga urvalet. Lite tillspetsat skulle man alltså kunna hävda att den kultur som finns runt alkohol i dag är resultatet av en evolutionär process som började för 10 miljoner år sedan.

Ett sätt att undersöka teorin är att reda ut om det finns kopplingar mellan matvanor och alkoholtolerans hos däggdjur rent generellt; utpräglade köttätare borde ha en ganska låg alkoholtolerans medan renodlade fruktätare borde ha högre tolerans. Nu har ett forskarteam från Calgary university i Kanada undersökt detta med hjälp av genetiska analyser.

Forskarna har kartlagt mutationer i genen ADH7 hos ett 80-tal däggdjursarter, allt från små gnagare och insektsätare till stora växtätare och stora rovdjur. Analyserna, som är publicerade i vetenskapstidskriften Biology letters, visar att många däggdjursgrupper, tvärtemot människoapor, har skadliga mutationer i den gen som skulle kunna hjälpa till att bryta ner alkohol.

– Jag blev förvånad över att så pass många däggdjursarter saknar fungerande ADH7-gener, meddelar forskaren Mareike Janiak via mejl. Hon är filosofie doktor i evolutionär ekologi och huvudansvarig för studien.

– Men det är samtidigt i linje med vad vi förutspådde, att selektionstrycket på den här genen försvagas hos arter som inte regelbundet äter frukt eller nektar och att det ofta leder till att genens funktion går förlorad, fortsätter hon.

Mutationerna som forskarna har kartlagt är mycket små. I många av fallen har endast ett baspar i den genetiska koden bytts ut. Men ibland får små mutationer stora konsekvenser – de kan exempelvis bilda så kallade stoppkodon. Det är ett slags stoppskylt som markerar slutet på byggbeskrivningen över det protein som en gen kodar för. Om ett nytt stoppkodon uppstår framför det gamla blir byggbeskrivningen avkortad. Det medför att proteinerna som byggs efter ritningen också blir avkortade och i de flesta fall obrukbara.

De kanadensiska forskarnas analyser visar att rovdjur har en mutation i ADH7 som uppstod för drygt 48 miljoner år sedan. Den orsakade ett extra stoppkodon som sannolikt medför att enzymet som genen kodar för är verkningslöst. Landlevande rovdjur som rävar, och även vattenlevande arter som sälar, bör alltså hålla sig borta från alkohol – de kan sannolikt bli förgiftade av förhållandevis små mängder. Samma sak gäller valarna – de fick nämligen en skadlig mutation i ADH7 för ungefär 45 miljoner år sedan. Att valar och sälar skulle få i sig alkohol via maten är ju inte troligt. Och räven är inte en utpräglad fruktätare, snarare en allätare. Mareike Janiak menar att det kan förklara varför ADH7-genen har slutat fungera.

– Rent evolutionärt verkar det ju dumt att producera ett enzym om det inte finns något i maten som det enzymet kan bryta ned, menar hon.

Det finns också växtätare som verkar ha förlorat förmågan att bryta ned alkohol. Forskarnas analyser visar att de så kallade slidhornsdjuren har två skadliga mutationer i ADH7. Slidhornsdjuren innefattar bland annat vattenbuffel, bisonoxar, antiloper, får och nötkreatur. Slidhornsdjuren är idisslare, en grupp däggdjur som är specialiserade på att äta svårsmälta och näringsfattiga växter, exempelvis gräs. Det finns dock idisslare som gärna äter frukt och bär om tillfället ges – älgen är ett exempel.

Varje höst brukar man höra talas om älgar som verkar bli berusade och ibland aggressiva efter att ha smällt i sig stora mängder övermogna äpplen i trädgårdar. Men än så länge finns det inga