Mitt labb: När krisen kommer
Hon testar beredskap med simulering
I en simulerad lägenhet undersöker Minna Lundgren hur människor reagerar i en krissituation. Målet är att förbättra samhällets krisinformation. Resultatet kan rädda liv.
Det är fredagkväll hemma i soffan när allt plötsligt blir svart. Strömavbrott – typiskt! Problemet visar sig vara omfattande. Dagar går utan ström. Är du beredd på en sådan situation?
För att undersöka vilken beredskap människor har för oväntade kriser har sociologen Minna Lundgren inrett en liten lägenhet med kök, vardagsrum och sovrum. Men det är ingen vanlig lägenhet. Fönster, spis, bokhyllor och annan inredning längs väggarna är i själva verket projicerade bilder från projektorer i taket. Hon förklarar att det också går att dra upp och ner på värmen, belysningen och skicka in rök och dofter. Golvet kan skakas.
Vi befinner oss i det nya simuleringslaboratoriet på Centrum för risk- och krisforskning på Mittuniversitetet i Östersund. Senaste tillskottet är ett helt nytt högtalarsystem. När en av teknikerna drar på ljudet vibrerar basen i golvet. Ett tjutande larm får oss att hoppa till.
De många tekniska finesserna gör att det går att skapa de flesta miljöer och situationer. En brand kan simuleras med eldsflammor längs väggarna, rök och brandlukt. Med några knapptryckningar förvandlas labbet till ett skogslandskap med fågelkvitter. Sekunder senare är vi mitt i ett böljande hav. Allt som sker registreras av kameror och mikrofoner.
Minna Lundgren är en av de första forskarna som utnyttjar labbet vetenskapligt. I den pågående studien om människors krisberedskap släpps två försökspersoner i taget in i lägenheten. De vet att något kommer att hända – men inte vad.
– Vi är inte klara med försöken så jag kan inte avslöja exakt vilka krissituationer vi testar, men det är sådant som människor kan uppleva under sin livstid och som påverkar vardagslivet i hög grad.
Det kan röra sig om allt från förgiftat vatten till cyberattacker, men inget våld används i försöken, som vanligtvis pågår i upp till 45 minuter. För att snabba upp tidsförloppet används en röst från taket som kan meddela att: ”nu har det blivit kväll”, samtidigt som det mörknar utanför fönstren.
Under försöken sitter Minna Lundgren tillsammans med två tekniker i ett kontrollrum som döljer sig bakom en av väggarna. Därifrån styrs scenariot. Ett varningsmeddelande kan spelas upp på tv:n. En statist som låtsas vara en orolig granne kan knacka på och berätta något som ger mer information för att eskalera händelseförloppet.
– Det behövs inte så mycket för att en situation ska upplevas som autentisk. Under de efterföljande intervjuerna har personerna berättat att det känts verkligt.
Syftet är att kartlägga vad människor har uppfattat av samhällets krisinformation, som broschyren Om kriget eller krisen kommer som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickade till alla hushåll 2018. Även hur kommunerna når ut med sin krisinformation undersöks i projektet.
Ett problem är att alla inte har tillräckliga språkkunskaper för att kunna ta till sig all upplysning från samhället. Minna Lundgren betonar att det gäller fler än de som inte har svenska som första språk.
– Här ingår också läsovana och personer med dyslexi eller olika funktionsvariationer. Det är en jättebred grupp som hamnar i den här informationsluckan.
Samtidigt spelar tidigare erfarenheter
en viktig roll. En person med praktisk erfarenhet av att hantera kriser är bättre förberedd än den som bara läst en broschyr. Vid rekryteringen till försöken försöker Minna Lundgren få med en så bred grupp som möjligt med personer i olika åldrar och bakgrund. Ett krav är dock att ha grundläggande kunskaper i svenska samt att man har uppehållstillstånd i Sverige.
Resultaten är ännu inte klara men kan leda till nya sätt att nå ut med krisbudskap till alla i samhället. En slutsats som Minna Lundgren redan dragit är att människor är oerhört kreativa när de försöker lösa problemen som uppstår. Under tiden de vistas i lägenheten uppmuntras testpersonerna att tänka högt och till exempel berätta om hur de hade löst uppgiften i sitt eget hem med tillgång till fler saker än de som finns i simuleringslabbet.
Minna Lundgren säger att det hade varit svårt att i praktiken studera hur människor reagerar i kritiska situationer utan tillgång till det nya labbet.
– Du kan ju inte som forskare stå stand-by och vänta på krisen. Samtidigt är det oetiskt att till exempel intervjua människor som befinner sig i svåra situationer.
Labbet kan användas till mycket. I tidigare försök, där dock Minna Lundgren inte varit inblandad, har till exempel räddningstjänsten övat på insatser efter en bomb i en shoppinggalleria. Bland rök, larm och panikslagna människor, spelade av statister, gällde det för räddningspersonalen att ta hand om skadade personer. Även polisen och olika myndigheter har utnyttjat labbet för att testa och öva krisberedskap.
På frågan om det är en bra idé att till exempel ha brandövningar hemma så alla i boendet vet var brandsläckaren står och hur den används, svarar hon att man i så fall också bör öva sig på att ta sig ut.
– Vid en brand måste du kanske krypa på grund av röken. Andra råd är att ha extra mat och behållare för vatten hemma. Och att testa nödutrustning innan det blir skarpt läge.
– Första gången du använder spritköket ska inte vara under en verklig kris, säger hon.
Minna Lundgren berättar att hon halkade in på riskforskning under arbetet med sin doktorsavhandling, som handlade om internflyktingar i Georgien. Forskning om risker är något hon vill fortsätta att arbeta med och utveckla nya metoder för hur samhällsvetenskaplig forskning kan bedrivas i labbmiljö.
– Jag vill ägna mig åt forskning som är till nytta för samhället. Det är en demokratifråga att alla människor har tillgång till adekvat information. En fungerande riskkommunikation kan vara en fråga om överlevnad.