KOSOVARE ASLLANI OM ATT VARA EN FÖREBILD FÖR UNGA TJEJER
LINKÖPING. Hon är en frontfigur inför VM i Frankrike. En roll hon tar med fördelarna som följer och nackdelarna som existerar. Möt Kosovare Asllani, 29, i ett samtal om ledarskap, den laddade målgesten och vardagsrasism. – Man kommer aldrig bli hundra procent accepterad som hundra procent svensk, säger hon.
Kosovare Asllani tar själv initiativet under Sportbladets omslagsfotografering. Hon lyfter sina händer och formar dem till ”den albanska örnen”. Hon är stolt över sin målgest, men vet inte om hon vågar fira med den under VM-slutspelet. Gesten tolkas som politisk laddad och kan bryta mot Fifas regler. När schweizarna Xherdan Shaqiri och Granit Xhaka, båda med kosovoalbanska rötter, gjorde den i samband med VM förra sommaren fick de böta. – Jag vet inte om jag får göra den under mästerskap. Men jag kan inte bestämma vad jag gör i stundens allvar. Det kan hända att jag gör den ..., säger Kosovare Asllani. Vad symboliserar den för dig? – Den är mäktig för mig. Jag representerar Sverige och landslaget och älskar Sverige som land och har landet att tacka för mycket. Men även Kosovo, där mina föräldrar växte upp, betyder mycket. Jag har vuxit upp med den albanska kulturen. – Jag är väldigt stolt över mitt ursprung. Vad det representerar och att det är många från Kosovo som följer mig. Jag når ut till dem och visar att jag är stolt över det kosovoalbanska ursprunget eftersom jag gjorde den. Hur märks det arvet i din vardag? – Jag pratar albanska med min familj. Blandat med lite svenska så klart. Men även värderingsmässigt: stor integritet, sättet man vuxit upp på, ett albanskt sätt, innebär att man ska vara stolt över sitt ursprung, aldrig ge upp och vara envis. Det har smittat av sig på mig. Det är flera egenskaper där som präglar dig? – Mmm. Sen är jag väldigt svensk också. När jag är i Kosovo känner jag att jag nästan inte hör hemma där. Men folk här hemma kommer aldrig acceptera att man inte är hundra procent svensk, säger Kosovare Asllani. På vilket sätt märker du det? – Det är saker som man kan höra. Vi hade en aktivitet med laget härom året, gick en tipspromenad med folk här i Linköping. En fråga var hur många nationaliteter det finns i laget. Så började de räkna och kollade på mig och en annan med utländskt ursprung och sa att det beror på hur man räknar er. Det är vardagsrasism och sådana kommentarer hör man ofta. Men jag är stolt över mitt ursprung och det kommer jag alltid vara. Hon pekar på fördelarna. Att unga kvinnor med utländsk härkomst kan relatera till henne. – Det är där jag kan göra skillnad. Det är inte bara alla med helsvenska namn som har lyckats. Jag har ett utländsk ursprung, jag har mörkt hår och är inte blond. Unga tjejer som normalt sett inte skulle få spela fotboll hör av sig dagligen. Det är dem jag når ut till. Man skapar en acceptans hos familjer med olika kulturer som inte ens låter sina tjejer spela. Det är helt naturligt i Sverige att alla får spela, men det är inte självklart för tjejer från Kosovo. – Jag får ofta höra ”Jag får spela fotboll för att du får göra det”. Folk ser att man har lyckats. Man blir som en förebild och det är otroligt viktigt för mig. Nu finns det några fler spelare med utländsk härkomst, hur ser du på det? – Otroligt kul. Det är så samhället ser ut, men det har inte alltid sett ut så i damlandslaget. Herrarna är otroligt bra på att få fram killar med utländsk härkomst, men vi har inte lyckats så bra. Det är många som slutar tidigt. Jag tycker det är häftigt och det är bra ju fler vi blir som inspirerar. Du har blivit något av en frontfigur för det svenska laget. Har våren varit intensiv? – Jag har gjort väldigt mycket, samtidigt är jag väldigt mån om det jag lägger tid på. Jag tackar nej till 99 procent av alla förfrågningar jag får. Jag vill att mina samarbetspartners ska representera mig värderingsmässigt. De ska vilja driva damfotbollen framåt sett till jämställdhet och integration. Jag tror att jag bryter mark. Jag har väldigt stora samarbetspartner. Det finns inte så många damspelare som når ut till så många så jag tänker att jag inte kan tacka nej. Jag representerar mer än bara mig själv. Samtidigt är Linköpings offensiva nyckelspelare noga med att ställa krav. Här har damfotbollen ett jobb att göra, anser hon. – Jag vill att folk ska behandla mig som professionell. Det händer att jag sätter gränser. Det handlar inom damfotbollen inte bara om ekonomi. Det handlar om att vi ska se oss själva som professionella. Det handlar om att vi ska driva frågorna och ställa krav. Ska jag göra ett event ska jag inte ta buss eller tåg, utan de som arrangerar ska se till att det blir så positivt som möjligt. Jag tänker på säkerhet. Det var jag som såg till att vi fick säkerhetsvakter i landslaget. Folk kunde bara gå in i vår buss. Det är inte okej. Var hände det? – Det var under en av turneringarna i Algarve. Det var en man som bara gick in på vår buss och jag tänkte att det var konstigt. Vi var där och hade spelat match. Vi ska behandlas som professionella spelare. USA har kommit väldigt långt där. Vem är du i den svenska landslagsgruppen? – Jag har stor erfarenhet och tror att folk har respekt för mig. Många av de yngre som kommit upp kanske har sett mig spela. Samtidigt är hela gruppen väldigt lättsam. Det är viktigt att man inkluderar de yngre. Jag har en ministandard och ställer krav som jag tror att folk förhåller sig till. Ser du dig som en ledare? – Ja, det tycker jag. Det är viktigt att man kan inkludera de yngre. Men jag är också den som är mittemellan de äldre och de yngre. Vad förväntar du dig själv av ditt spel i sommar? – Att jag förhoppningsvis har mycket boll och kan styra anfallsspelet, rytmen. Och försöka levererar bra bollar framåt. Hur tycker du att våren har varit i det allsvenska spelet? – Vi har haft svårt att hitta rätt offensivt i Linköping. Jag har inte varit jättemycket involverad för vi lägger mycket av spelet på vår vänsterkant. Vi spelar sällan i spelyta två, vilket är den yta jag ska vara i. Det har varit lite frustrerande. Vad krävs för att du ska vända hem från VM och vara stolt över det svenska landslaget? – Vi ska ha en hög disciplin vilket symboliserar oss som lag. Vår största styrka är att vi är väldigt flexibla i vårt sätt att spela. – Har vi den disciplinen och ett lugn i vårt spel, då kan vi slå vilket lag som helst, säger Kosovare Asllani som är en nyckel i sin fria offensiva mittfältsroll.