”DE VAR RÄDDA ATT VÅRA ÄGGSTOCKAR SKULLE RAMLAT UT ...”

Publiksuccé direkt i tidernas första VM-slutspel för damer. Svenskt brons och amerikanskt guld. Sju år efter att Pia Sundhage slagit in straffen som gett Sverige ett EM-guld vågade Fifa ta steget och anordna ett VM för damer. Det var inte ett steg hela vägen ut dock, de styrande var livrädda för att nagga på statusen på herrarnas fotbolls-VM, så turneringen fick namn efter huvudsponsorn, godisfabrikatet Mars. Och ”World Cup” fick inte nämnas i samband med turneringen heller, så det officiella namnet blev ”1st Fifa World Championship for Women’s Football for the M&M’s Cup”. Fifa vågade inte heller låta damerna spela normala 90 minuter, utan matcherna pågick i stället i två gånger 40 minuter. – De var rädda att våra äggstockar skulle ramla ut om vi spelade i 90 minuter, konstaterade USA:s lagkapten April Heinreichs efteråt.

Trots den styvmoderliga behandlingen blev turneringen en publik fullträff. De 26 matcherna sågs av i snitt 19 615 åskådare, och då ska man komma ihåg att fyra av sex arenor bara tog mellan 12 000 och 15 000 åskådare. Premiären mellan värdnationen Kina och Norge lockade 65 000 åskådare, och även Sverige spelade inför slutsålda läktare. – Det jag spontant tänker på är det stora publikintresset. Vi hade aldrig varit med om något liknande men när vi mötte Kina i kvarten var det 55 000 åskådare. Sedan hade vi poliseskort till träningarna också. Det var en helt annan värld än vi var vana vid, har Lena Videkull sagt till Svenska Dagbladet. Hon gjorde VM:s snabbaste mål när hon sköt in 1–0 mot Japan redan efter 30 sekunder. Dessutom blev det mål mot USA, i semifinalen mot Norge och i bronsmatchen mot Tyskland. VM-slutspelet blev en succé med det stora publikintresset och tv-sända matcher över hela Kina. I resten av världen var det kanske inte lika mycket ståhej. Turneringens skyttedrottning, amerikanskan Michelle Akers, minns hur det var när de nyblivna världsmästarna kom hem till USA. – Fyra personer mötte oss vid gaten på JFK-flygplatsen. Två reportrar, tränaren för herrlandslaget och en av mina kompisar.