Robotar kan bli vardag
Pontus Loviken ska undersöka hur man kan programmera humanoida robotar.
Pontus Loviken ska lära robotar använda sin kropp. För att de, på längre sikt, exempelvis ska kunna städa, sortera tvätt eller hjälpa äldre. – Mycket tyder på att robotar snart kommer att ta en större plats i våra liv, säger han.
I veckan börjar Pontus Loviken sin doktorandtjänst vid Plymouthuniversitetet i Storbritannien. Under tre år ska han, på uppdrag av franska robottillverkaren Aldebaran, undersöka hur man kan programmera humanoida robotar för att de, på längre sikt, själva ska lära sig använda sin kropp. Den första halvan av arbetet är han stationerad i Paris.
– Vi börjar nå en kritisk punkt inom robotik. Nu är den artificiella intelligensen snart tillräckligt bra samtidigt som hårdvaran blivit billigare och hjärnforskningen går framåt – allt börjar gå ihop, säger Pontus Loviken.
ATT DEN MÄNSKLIGA hjärnforskningen går framåt gör bland annat att vi bättre kan förstå hur vi människor lär oss nya saker – och då kan vi kanske föra över delar av den funktionen till robotarna.
Pontus Loviken kommer att arbeta tillsammans med fyra andra doktorander från olika delar av Europa. De har varsitt fält att forska kring, men de ska alla arbeta mot vad vi i svensk översättning kan kalla ”personrobotar”. Pontus Loviken jämför med utvecklingen av persondatorer.
– I början var datorer något som man bara hittade hos till exempel militären, på avancerade företag eller i stora fabriker. Sedan kom persondatorer som alla kunde ha hemma. Aldebaran vill göra ”personal robotics”, robotar som kan finnas hemma hos folk och samarbeta, interagera och hjälpa oss med alla möjliga sysslor, säger han.
DET FINNS REDAN i dag en mängd robotar, utformade på olika sätt, som till exempel hjälper äldre i Japan och Danmark. Och allt fler skaffar robotdammsugare och robotgräsklippare hemma.
Pontus Loviken ska dock arbeta med humanoida robotar, som har en kropp som liknar den mänskliga. Om de själva kan lära sig att röra på sina armar och ben kan robotar snart bli ett betydligt större inslag i vardagen.
– Det är så mycket i vår omgivning som är gjort för en mänsklig kropp. En robot med en människoliknande kropp skulle till exempel kunna torka av ytor, plocka in disken och sortera tvätten. Robotar skulle också kunna ta sig in i farliga områden, som till exempel i Fukushima i Japan, där det finns höga strålningshalter. I sådana lägen kan det vara väldigt praktiskt med en robot som kan gå i trappor, klättra på stegar och använda olika typer av verktyg, säger Pontus Loviken.
Han påpekar dock att så pass välfungerande robotar ligger långt fram i tiden.
Han har tidigare läst teknisk fysik på Chalmers och arbetade fram tills nyligen som konsult hos ÅF, med uppdrag för Volvo Cars. Men Pontus Loviken har också jobbat som personlig assistent och tror att robotar, på sikt, kan bli ett värdefullt tillskott i såväl vård av äldre som funktionshindrade.
– Jag tror att robotar kommer att vara bland det bästa som hänt i äldrevården – de skulle till exempel kunna ta telefonsamtal, påminna dementa personer att de redan ringt till exempel sina barnbarn och generellt göra att äldre kan bo hemma längre. Om du är funktionshindrad och till exempel inte kan äta själv, kan det också vara integritetsstärkande att ha en robot som kan hjälpa dig. Då är det ändå du som bestämmer när du ska äta – roboten blir som en förlängning av din egen kropp, säger han.
Efter doktorandutbildningen vill Pontus Loviken gärna fortsätta jobba med robotar på något vis.
– Det finns en liten känsla av att skapa liv i det här. Du har en fysisk kropp, lägger in en kod i den och ser den sedan komma till liv, säger han.