Intervju
Systrarna Kristin Kaspersen och Malin Berghagen frontar en stor kampanj för Kappahl. Det är första gången som de två familjerna gör något ihop. GALA magazine hängde bakom kulisserna under plåtningen och fick en exklusiv pratstund med Kristin och Malin om syskonkärlek, hållbara val och djupdykningarna i mamma Barbros scengarderob.
KAPPAHL STÅR FÖR EN TRYGGHET och tradition och det känns mer aktuellt än någonsin för oss att vara en familj. Det tyckte vi var en bra kombination och vi har alltid varit en tight familj. Våra barn är så gott som stora nu och det är ett fint tillfälle för oss att vara vi. Och det här sammanhanget kändes rätt. Kappahl har funnits så länge man kan minnas. Vi gillar vad de står för och vi använder kläder från märket själva, berättar Kristin när GALA magazine besöker plåtningen för kampanjen strax utanför Lidingö.
Hållbarhet är något som varit viktigt för både Malin och Kristin långt innan alla började tala om hela textilbranschens inverkan på miljön och att göra hållbara val i vardagen har blivit allt viktigare för båda två.
– Jag var engagerad i det naturliga steget med Annifrid Lyngstad på 80-talet och ända sedan dess har medvetenheten kring hållbarhet och återvinning funnits naturligt hos mig. Pappa pratade mycket om det när jag var liten och jag handlar bara ekologiska varor så långt det går. Det finns textilindustrier som tänker till och vill vara före när det gäller miljön och Kappahl är en av dem, säger Malin och Kristin nickar instämmande:
– Malin har varit långt före mig där. Min pappa som är naprapat har varit en förebild också. Allting i huset skulle sorteras och därför källsorterar jag. Han har alltid sagt, ”ser du plast i havet plocka upp det”. Jag handlar också mer second hand och ekologiskt och framför allt ger jag bort kläder jag inte behöver längre. Jag väljer mer och mer noggrant numera.
– Kristin har alltid frågat om jag vill ha hennes avlagda kläder. Jag har en klänning som jag fick av Kristin för 20 år sedan, en sportig solklänning i svart tyg. Jag använder den fortfarande.
Att följa trender är inte superviktigt vare sig för Malin eller Kristin.
– Det där med trender har nog med åldern att göra. Jag tycker att de senaste åren, när jag bott utomlands, mer och mer har anammat vår mormors gypsetstil och färgvalen som görs i latinoländer är mer tillåtande. De är väldigt stilrena och det är lättare att vara sig själv där. Det kom i samband med yogan och att jag fann vad som var sant för mig, förklarar Malin som under flera år bott på Mallorca.
LÅNAT KLÄDER UR MAMMAS SCENGARDEROB
Kristin är mer stilren i sin klädstil konstaterar de men den gemensamma nämnaren när det kommer till klädstil är loungekläder och kvinnligheten i deras klädval. De gillar båda kläder som är feminina i sitt uttryck. Och flera gånger har de dykt in i mamma Barbros scengarderob. Till midsommar brukar Kristin bära en kjol med topp i denim som Barbro bar på ett skivomslag när hon var 25 år gammal. Men Malin är den som botaniserat mest i sin mammas scengarderob.
– Jag är nog den som har lånat mer ur mammas garderob för jag har bott hos mamma när jag varit hemma i Sverige, konstaterar Malin, men mest har nog vår äldsta syster lånat för de har haft samma stil och smak, säger hon.
Kristin och Malin minns mamma Barbros godhjärtenhet med ett leende. Barbro kunde köpa kläder till alla familjemedlemmar utan att blinka. Och då inkluderade hon alla i sin omgivning.
– Gillade mamma något kunde hon köpa tre stycken exemplar av allting bara för att vi barn skulle ha likadana kläder. Jag minns en gång att hon hittade en fuskpäls i Paris som hon bara älskade och hon köpte varsin till oss också. Och gympaskor... hon delade ut dem till alla hon kände. Hon köpte olika storlekar så att de skulle passa. Jag tror att det var 10 stycken par, ha ha. Tanken var god även om det inte alltid kanske var exakt vår stil, men vår mamma var väldigt generös. Det var så hon var, minns de båda med ett hjärtligt skratt. Hur har er syskonrelation varit genom åren? Har ni alltid varit nära varandra?
– Vi har alltid varit väldigt tajta som systrar. Även om vi har rest mycket eller varit på olika platser i livet har vi funnits där för varandra. Jag tycker att är mysigt när man får vara storasyster, erkänner Malin, som trots att hon bott i Spanien ändå hela tiden haft fokus på bådas familjer och alla barnen.
– Malin är stark och kliver in och gör det som är nödvändigt om man inte själv orkar just då. Och jag vill vara lillasystern. Jag är storasyster i Norge så jag är van vid båda rollerna. När jag längtade hem till Järvsö var det Malin som gick in och stöttade mig. Och skulle det hända Malin någonting, då skulle jag kliva in som storasyster. Vi har haft de rollerna hela livet. Malin har alltid funnits där för mig. Jag gick i hasorna på Malin när mamma var ute på turné, hon var min trygghet då. Under småbarnstiden var vi i olika faser, men så är ju livet, berättar Kristin.
Det har aldrig funnits någon rivalitet mellan dem eller perioder av tystnad. Det som skiljt dem åt har varit avstånden – i mil.
– Om vi haft något negativt i vår relation, att ens nämna, har det varit att vi befunnit oss på olika platser i världen. När jag har
bott på Mallorca har Kristin styrt upp saker med barnen och hållit reda på födelsedagar och varit den som hållit ihop familjen. De fyller i varandras meningar och man förstår hur mycket de betyder för varandra. I vått och torrt.
– Det som är fantastiskt med dig Kristin är att om det varit någon som behövt stöd av barnen så har du visat dem att du finns där för dem. Den vetskapen att någon tar hand om mina barn är otroligt fint. Det måste du ha kredd för, säger Malin och vänder sig till Kristin under fikapausen mellan plåtningarna.
– Om något händer i familjen kliver Malin eller jag in helt naturligt för varandra. Det är väldigt skönt att känna den tryggheten. Man gör det man kan utan att ens tänka på det, säger Kristin och fortsätter:
– Under Let's dance var Malin sjukt närvarande trots att hon inte var där. Skit samma om hon inte satt i publiken, jag bara kände hennes närvaro ändå med allt hon hade fixat för mig via telefon och nära vänner. Att någon var där på plats var inte så viktigt. Det är gesten man gör för någon annan som gör en lycklig, den är mycket viktigare.
Hur beskriver ni er syskonkärlek?
– Den är olika när man är barn och vuxen. Den förändras med åren. När man var ung kunde man råka i luven på varandra. Men oavsett tid, avstånd, eller olika uppfattningar om saker och ting, finns man alltid där när det gäller, säger Kristin.
– Man släpper allt. Det spelar ingen roll vad pojkvänner eller svärmor säger. Man bara finns där för varandra, resonerar de instämmande båda två. Respekt för varandra och empati är ett viktigt kitt i relationen mellan syskon menar de.
– Man lyssnar in och frågar ”vad känner du i det här”? Vi är på olika platser ibland och vi har olika behov men vi har lyhördhet och respekt för varandra. Tydlighet är också viktigt i en syskonrelation, konstaterar Malin.
VÄXTE UPP I OFFENTLIGHETEN
Ni är en familj som hela tiden levt i offentligheten tack vare er kända mamma. Vad har det haft för konsekvenser?
– Jag tänker på det som är bra och konsekvenserna av att vi varit i offentligheten sedan vi bara var några månader är att det har varit underbart att växa upp i en konstnärsfamilj med allt vad det innebär, säger Malin.
– Vi har haft artister och konstnärer i vårt hus sedan vi var små och har levt i en prideanda långt före det var ett begrepp. Alla färger och nyanser har varit tillåtna. Det har varit det finaste med vår uppväxt när vi tänker tillbaka. Alla inspirerande möten i världen. Vi har i mångt och mycket kanske inte varit en normal familj och eftersom mamma turnerade intensivt så var mormor hos oss eller vår barnflicka, minns Malin.
Malin, har haft sin pappa, Lasse Berghagen, nära sig under hela sin uppväxt, medan Kristin har haft sin pappa i Norge.
– För mig var det helt normalt att ha två familjer. En familj i Norge och en i Sverige. Innan jag började skolan kunde jag åka ofta till pappa i Norge och pappa kom med jämna mellanrum över till Stockholm. När han kom var han väldigt aktiv och närvarande. Att vara en förälder i ett annat land är inte lätt och han har gjort ett fantastiskt jobb. Känslan att man aldrig räcker till har jag fått stor förståelse för och han har aldrig lagt skuld på oss för att jag bodde i Sverige med mamma. Jag älskar att han fajtades för att jag skulle bo kvar i Norge, men bästa lösningen för mig var att bo i Sverige, säger Kristin.
Genom att växa upp i offentlighet har de lärt sig att man inte ska låta sig styras av andra, att man får vara den man är och man ska inte ha ett projekt för andra utan för sig själv.
– Det är viktigt att det är mig själv det handlar om och ingen annan. Och att inte låta andra styra en, reflekterar Kristin.
Hur håller ni det privata privat?
– Jag tar inga bilder hemma, och nu har jag inte haft något kärleksliv att prata om, men för mig skulle det vara ohållbart att visa upp mitt hem för allt och alla i en tidning. Därför gör jag inga hemma-hos-reportage. Mamma bjöd hem journalister och öppnade upp hemmet för publiken, men där är vi olika. Jag är jättegärna personlig men mitt hem och min familj håller jag för mig själv. Det är för privat. Alla behöver inte veta allt om mitt liv. Står det en vägskylt ”Privat” betyder det att man inte ska gå in där. Samma gäller för mig i mitt privatliv. Jag har stark integritet och det gäller att hitta en balansgång, säger Kristin.
– Jag är nog både och. Jag är väldigt ärlig på min blogg och min inställning är att har man inget att dölja finns det ingen anledning att inte prata om det. Men jag vill välja själv vad jag pratar om och vad jag vill dela med mig av. Det kan vara jobbigt med den officiella
”Om något händer i familjen kliver vi in helt naturligt för varandra. Det är väldigt skönt att känna den tryggheten”
biten, med bloggar och så, att de läser våra bloggar och per automatik tror att de känner en just därför. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att kunna prata om sin sårbarhet, säger Malin.
Redan innan de två kunde gå har de varit i ständigt fokus och med strålkastarljuset på hela familjen. På gott och ont menar de.
– Vi har varit en del av svenska folket sedan vi föddes. Jag var bara några timmar gammal när mamma höll upp mig inför kameran. Jag var med på reklamfoto när jag bara var några månader gammal, minns Malin.
SVÅRT ATT VÄNJA SIG
Malin är också den av systrarna som gett mer av sitt privatliv eftersom hon har ett arbete som är utåtriktat medan Kristin vill ha sitt privatliv för sig själv och dem det berör.
– Utmaningen har legat i att strunta i vad vissa tycker och stå kvar i sin egen känsla och sanning, menar Kristin.
– Vi gillar att dela med oss av tankar och vi tycker om att inspireras av andra, man är man i en process med något som betyder mycket för en personligen, då vill jag göra det på ”mitt eget sätt”. Jag vill bestämma själv när jag är redo för att det ska komma ut i tidningarna. Om jag vill dejta en kille eller om jag inte vet ännu om det är rätt kille för mig, kan jag ens göra det... utan att hela världen ser på? Hur ska jag kunna lära känna honom någonsin?, frågar Kristin sig apropå att media hela tiden granskar hennes privatliv.
– Jag kan känna att folk alltid kommer att ha åsikter, man måste bara få vara ibland. Kristin syns mer i tv och därför är hon mer utsatt. Jag är mer i skymundan och drabbas inte lika hårt, säger Malin.
De båda vet vilken baksida kändisskapet kan ha och vilka konsekvenser det kan få.
– Jag vill inte ha rubriker när jag är i en process, jag är mer försiktig. Jag blev så oerhört ledsen själv när jag såg att mamma bröt ihop över vissa rubriker. Man kan ju inte styra vad som skrivs om en i tidningarna, minns Kristin. Kristin berättar att sociala medier på sätt och vis gjort det lättare för henne att ta saker och ting i egna händer och känna att man är herre över sitt eget liv.
– Styrkan ligger i min Instagram. Det är mina egna ord. På Instagram kan man också välja själv vad man vill dela med sig av och kanske kommentera rykten, som jag fick göra med min danspartner i Let's dance, när tidningarna ville ha det till en romans hela tiden, förklarar Kristin.
Efter deras mors död lade Kristin ut små dikter och citat som skildrade hennes tankar om sorgen, saknaden men också tacksamhet. Men boken handlar lika mycket om lycka, familjen, platser, kropp och själ. Boken heter ”Tacksamhet”.
– Den röda tråden är tacksamhet och att visa tacksamhet över det som sker. Du kan alltid välja en tanke själv för att må bättre. Allting handlar om hur du väljer att tänka. Positivt eller negativt. Jag väljer tankar som jag mår bättre av. Det känner jag en enorm tacksamhet för att jag gör.
”Balansgången mellan att vara privata och personliga kan vara en utmaning när man kommer från en känd familj”