Kändisgarderoben
Dras man med epitetet Sveriges drottning inom chiclit förväntas man mer eller mindre att ha en spektakulär garderob – och nog blir vi imponerade av stans förmodligen största samling av kashmirtröjor. Denise Rudberg har lyckats få ihop en uppsättning kläder hon är mer än nöjd över men vägen dit har inte varit direkt spikrak. För vilket är plagget hon numera knappt orkar titta på och vad är det egentligen för look som aldrig någonsin fungerat på henne? Vi gläntar på garderobsdörrarna för där inne finns svaren…
Med en vidunderlig utsikt över takåsarna, ett stenkast från Karlaplan tar Denise vänligt emot oss i dörren iklädd vit skjorta och jeans men är snabb med att förklara att här ska minsann bytas om inför fotograferingen;
– Att fotas i jeans är nästan lika privat som om jag skulle sitta här i bikini framför er, ler hon bestämt.
Hon sveper iväg för att snart dyka upp i en elegant svart jumpsuit, ett av två signaturplagg för henne visar det sig. Vi kliver in i det sobra sovrummet och möts av det andra signaturplagget, då ett sällan skådat kashmir-mekka uppenbarar sig; kashmirtröjor i perfekt vikta högar och prydligt arrangerat efter färg;
– De här började jag samla på för 25 år sedan när jag bodde i NY och då var det fortfarande dyrt med kashmir, nu för tiden finns det ju linjer hos både Zara och H&M. Jag ser verkligen till att ta hand om dem med min kashmir-kam och blir det ett hål är det bara att laga, på så sätt håller de länge trots att jag använder dem så ofta. Jag är väldigt noga med kläd- och skovård och tycker nästan det är lite snuskigt när folk kommer med noppiga kläder, skrattar hon.
För Denise, ett barn av 1970-talet, lärde sig tidigt vikten av att matcha sina outfits av sin klädintresserade tillika pedantiska pappa men från att ha varit en väluppfostrad liten unge under hela uppväxten gick Denise in i en vild tonårsrevolt;
– Man kunde knappt öppna dörren till mitt rum och kläderna låg utspridda som torterade hamstrar, det var fruktansvärt. Däremot minns jag att när jag skulle börja ny skola i högstadiet hade jag planerat tre månader innan exakt vilka kläder jag skulle ha de fem första dagarna hela den första veckan.
Fram till 25 års ålder levde Denise i en tillvaro där hon ständigt kämpade med att upprätthålla ordningen och hon är övertygad om att garderoben och ordningen hemma till viss del återspeglar hur ens tillvaro i allmänhet ser ut;
– Mina kompisar kunde komma hem till mig och hitta två månader gamla mattallrikar under soffan; det var saker som hoppade ur dem och helt nya organismer hade uppstått, erkänner hon.
TRYGG I SIN KLÄDSTIL
Vi slår oss ner vid köksbordet och Denise berättar att hon nog alltid varit väldigt trygg i sin klädstil och direkt vetat vad som passar henne, till skillnad från många tjejkompisar som ofta klagat över att de inte hittar något de passar i. Då Denise gjorde reklam i tonåren för sportbehåar lärde hon sig samtidigt mycket om passform och hur det bör sitta för att vara bekvämt;
– Men framförallt har jag aldrig jämfört mig; ibland är jag ful och ibland är jag snygg och så enkelt är det. Sen har jag så klart som alla andra gjort rejäla modemissar.
Den största modemissen måste dock ändå vara allas vår överkonsumtion av kläder och Denise berättar om ett slags uppvaknande hos henne; numera handlar hon till största del endast vintage och second hand;.
– För fem år sedan så skulle jag utan problem kunnat köpa plagg som var väldigt snarlika varandra men nu tänker jag helt annorlunda och inser att jag helt enkelt inte behöver fler.
Så i kombination med sin något konservativa inställning till konsumtion och klädvård är chansen stor att Denise har i princip samma garderob i dag som om sisådär tre-fyra decennier;
– Haha, precis - inget kommer att förändras! Jag äter samma sak till frukost som jag alltid har gjort (ägg och knäckebröd) och samma sak med mina kläder – är helt övertygad om att jag år 2045 fortfarande har mina kashmirtröjor på mig…
"Man kunde knappt öppna dörren till mitt rum och kläderna låg utspridda som torterade hamstrar, det var fruktansvärt"
Vem är din stilförebild:
– Jag bodde tidigare granne med den totalt stilsäkra italienskan Angela Martarelli (som även skapat The Case Factory) Hon har helt enkelt den där italienska elegansen inbyggt i sitt DNA för vad hon än sätter på sig så är det alltid svinsnyggt och man kan direkt se att hon har stenkoll när det kommer till kläder och mode.
Vem är din favoritdesigner?
– Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om specifika märken eller designers. Man kan inte påstå att man är duktig på mode bara för att man har möjlighet att gå in och köpa de allra dyraste sakerna. Utmaningen ligger i att ha god smak och en förmåga att fynda i olika prisklasser. Jag har däremot alltid varit väldigt noga med materialen och passformen, på gränsen till nördig – det har jag fått från pappas sida.
Vilken är din högsta mode-dröm?
– Jag är 48 år och har vid det här laget min drömgarderob som jag sakta men säkert byggt upp under många år. Visst kommer jag att hitta nya roliga saker i framtiden men överlag är jag väldigt nöjd, jag har den bas av kläder som jag önskar allra mest!
Vilket är ditt favorit-mode-decennium? – Jag lever kanske lite för mycket i nuet och har aldrig fastnat för en viss stil utan ser hellre till det enskilda plagget. Jag älskar ju till exempel Downton Abbey där alla ser helt fantastiska ut men det är inte det sortens plagg jag själv skulle ta på mig.
Vilket är ditt mest oväntade plagg?
– Jag och Henrik gifte oss i somras och inför bröllopet köpte jag två jumpsuits i identiska modeller; en vit och en svart. På själva bröllopsdagen bar jag den vita men det kändes fel; den var jättefin men det var ändå något som jag inte kunde sätta fingret på. Först dagen efter slog det mig att den såg ut precis som en karatedräkt; vit och bylsig och den hade jag gift mig i! Nu kan jag knappt titta på den när jag öppnar garderobsdörren, väldigt pinsamt. Den svarta har jag ju på mig här i dag och den älskar jag, det är så lustigt hur två plagg i identiska modeller men i olika färger kan kännas så totalt olika.
Vilket är lyxigaste plagget du har?
– Det lyxigaste köpet är nog det jag planerar för just nu; jag och Henrik ska nämligen ha en stor fest och inför den låter jag nu sy upp två olika plagg. Det är verkligen en extravagance att låta sy upp något helt unikt till sig själv och eftersom det är lite hemligt än så länge kan jag inte avslöja mer än att det blir en grå samt en guldbeige kreation.
Vilken stil passar du inte i?
– Jag har aldrig lyckats ro iland en jeanseller skinnjacka och tro mig, jag försökte under många år men såg aldrig klok ut. Redan i gymnasiet fanns en särskild sorts jeansjacka som jag tyckte var så cool men det gick bara inte och nu har jag insett att
”Vid det här laget har jag min drömgarderob som jag sakta men säkert byggt upp”
jag aldrig passat eller kommer att passa i det. På senare år har jag även känt mig lite tantig varje gång jag använder klänning (även om tanter är fantastiska) så föredrar jag numera långbyxor, det känns modernare helt enkelt.
Vilket är ditt bästa köp?
– De här skorna köpte jag en gång för sex år sedan när jag var på väg till en fest och de har visat sig vara de absolut skönaste högklackade skor jag någonsin ägt. De ser avancerade ut men är inköpta i all hast och kostade ca 300 kr på Zara.
Jag ser alltid till att välja dem när jag ska vara med i ett små-jobbigt sammanhang där jag behöver lite extra trygghet. Man kan kalla dem skornas motsvarighet till comfort-food.
Vilket är ditt sämsta köp?
– Då blir det min kashmirkappa, inköpt i Paris för cirka 40 000 kronor och ett helt ogenomtänkt impulsköp dessutom. Jag har använt kappan en gång, den är inte ens ful men jag trivs bara inte i den. Den är avskriven nu men jag köpte den på min allra sista resa ihop med min exman så kanske är det något laddat i själva plagget. Första och enda gången jag bar den tappade jag dessutom den klädda mittenknappen vilket förstör hela kappan. Då – skilsmässosmal och nu – lite för liten för mig. Men ändå kan jag inte förmå mig att göra mig av med den då den på något vis symboliserar en del av livet som det såg ut för 10 år sedan.
Berätta om ett kärt minne i just det plagget!
– Detta var för en gång skull både ett impuls- och reaköp på Mallorca; jag fick syn på den Barbie-rosa klänningen som egentligen är lite för mycket av allt men blev ändå så genuint glad av den. Jag skulle på ett stort bröllop i Berlin där den skulle passa perfekt. Det var dessutom första gången jag och Henrik gick på fest tillsammans och vi visste knappt om vi var ett par eller inte. Man undrar alltid hur man som nykär funkar att gå på fest ihop men vi hade så jäkla roligt den kvällen. Sen bar jag den även på Camilla Läckbergs 40-årsfest med 80-tals tema och då såg jag precis ut som Lili & Sussie, haha.