Nyamkos comeback
Snygga och tuffa tonårsmamman Nyamko Sabuni gör comeback i politiken som Liberalernas partiledare. För GALA magazine berättar hon exklusivt om uppväxten, familjen och drömmen om att bli Sveriges statsminister. – Min son höll tal för mig när jag fyllde 50 och då sa han min mamma är smart, noggrann och lagom sträng.
Hon bär en välstruken röd sidenskjorta. De skyhöga klackarna smattrar i parketten när hon går. Handslaget är fast. Det är snart ett halvår sedan som Nyamko Sabuni tog över som partiledare för Liberalerna. Hon efterträdde Jan Björklund som partiets yttersta företrädare och när Gala magazine träffar Nyamko för intervjun har hon noga hunnit reflektera över hur hon ska få partiet att växa framöver. – Det har varit en väldigt bra tid så här långt. Jag skulle kunna ha slängts in i det här utan några reflektioner alls men jag har haft hela sommaren på mig innan höstens budgetarbete så jag tycker att det blev väldigt bra. Att jag kom in lagom till att förhandla en budget gör det enklare för mig att kunna påverka. Det faktum att Liberalerna var farligt nära fyraprocentsspärren i det senaste riksdagsvalet är snarare något av en utmaning än en rädsla och Nyamko Sabuni är fast besluten om att vända opinionen.
– Det krävs att medborgare och väljare tycker att vi har en bra politik, att den är verklighetsförankrad och att de känner för mig som person och har förtroende för mig som ledare. Mina tankar är att jag inte har någonting att stressa över och att låta det få ta sin tid. Vi måste få förtroende från människorna och partiet har tappat på samtliga områden i opinionen och det ska vi se till att vända. Det ska inte vara några snabba utspel eller några luftbubblor i vår politik. Det vi lovar ska väljarna få och det handlar om ett förtroende som man måste bygga upp och jag ser fram emot den resan.
Efter att varit borta ett bra tag från politiken kände hon att det var dags att kavla upp ärmarna igen och blicka ut över den politiska horisonten. Att hon valde att komma tillbaka var i grunden en önskan att kunna påverka och känslan av att kunna ta itu med samhällsproblemen.
– Jag saknade en långsiktighet i politiken och framförallt analyserna och att man lyssnar och ger svar. Politiken genar hela tiden och vi behöver tänka mer långsiktigt, först då kan vi analysera om vi har gjort rätt sak. Sverige ligger i framkant inom många områden men kompetensen försvinner ut ur landet när specialister utbildade i Sverige söker sig till andra länder. Vi behöver en seriös långsiktig näringslivspolitik och det kan vi få genom att kommunicera med medborgare och det ansvaret vill jag vara med att ta, sammanfattar hon.
Du är mörk, du är kvinna och dessutom innehar du en maktposition inom politiken. Har du någonsin känt dig hotad eller utsatt?
– Det är för många politiker i allmänhet och kvinnor i synnerhet som drabbas av hot och hat. Det finns säkert hot och hat mot mig också. Jag har överlåtit åt mina medarbetare att sköta det och tar inte del av det. Alldeles oavsett är det fullkomligt oacceptabelt och har ingen plats i ett demokratiskt samhälle.
Som privatperson utanför maktens korridorer beskriver hon sig själv som en glad och generös person. Nära vänner beskriver hen
ne som en väldigt lojal och varm person som har nära till skrattet. När hon sänker garden kan man ana glimten i ögat också.
– Jag gillar livet. Jag befinner mig på en väldigt bra plats i livet just nu och är nöjd och glad över min familj och mina vänner. Och förutom det, har jag haft förmånen att jobba med viktiga frågor inom politiken och näringsliv. Det har varit en fantastisk resa så här långt.
HON BESKRIVER SIN UPPVÄXT som både kaotisk och underbar. Tiden i Burundi var kantad av oro minns Nyamko. Hennes pappa, Maurice Sabuni, var politisk flykting från dåvarande Zaire, numera Kongo-kinshasa och var ständigt förföljd. Han var borta långa perioder från familjen och Nyamko föddes under familjens exil i Burundi.
Till slut blev situationen ohållbar och familjen fick hjälp av Amnesty International att fly från landet. Föräldrarna ville till ett fransktalande land, men hamnade i Upplands Bro, dit Sabuni kom som 12-åring tillsammans med sina sju syskon.
– Pappa försökte hela tiden freda sin familj och hålla oss säkra. Vissa minnen från tiden i Burundi är väldigt starka och andra har suddats ut. Jag har alltid varit närmast min pappa. Jag minns inte mina vänner men när pappa satt i fängelse var det en väldigt sorglig period i livet, minns hon.
I början på 80-talet blev situationen akut för familjen. Deras liv var i uppenbar fara.
– Pappa slogs för den demokratin som president Lumumba stod för innan han mördades. Efter det var pappa alltid jagad. Sista gången flydde han till Tanzania men de letade upp honom och läget blev väldigt akut för honom. Amnesty International hjälpte oss ut ur landet. Pappa önskade komma till ett fransktalande land, men bara ett halvår senare blev vi välkomnade hit till Sverige.
Att familjen hamnade i Upplands Bro, norr om Stockholm var det bästa som kunde hända menar Nyamko. Det var här livets skola började. Och väldigt tidigt profilerade hon sig som en väl påläst debattör.
– Min uppväxt var underbar. Jag hade fantastiska föräldrar som gjorde medvetna val och inte bara lät sig bli placerade någonstans. utan de valde Upplands Bro. Det var en kommun som tänkte utanför boxen. Jag kan säga att jag har haft de bästa förutsättningar genom att växa upp i Upplands Bro. Jag hamnade i en vanlig klass med svensktalande kompisar och mina föräldrar kom in i arbetslivet snabbt. Vi syskon har vuxit upp med budskapet att ”det här är ert nya hemland ni kommer inte att återvända till Kongo någonsin”. Det var ett viktigt budskap för oss.
Att acceptera sitt öde har varit en del i Nyamkos grund till hennes övertygelse om att gräva där du står. Att vara flykting och forma sin identitet i sitt nya hemland är något man måste ta ett personligt ansvar för, menar hon.
– Föräldrarnas hemland kan aldrig bli barnens hemland om man växer upp i ett annat land. Det är en chimär och ett viktigt budskap att ha med sig in i livet.
Nyamkos pappa ville att hon skulle studera till läkare och att hon skulle hamna i politiken var nog det sista han kunde tänka sig. Men Nyamko erkänner att hon nog inspirerats av sin egen pappas driv. Hon minns att hon fascinerades av hans driv och hur de politiska processerna drevs framåt.
– Av min pappa har jag lärt mig allt om beslutsfattandets konst. Det där har jag fått från honom. Att ha all information på bordet, alla fakta insamlade och sedan ta besluten. Det där har jag honom att tacka för, konstaterar Nyamko.
Hur du haft några tunga perioder i livet? Vad skulle du säga till ditt tonåriga jag om du fick blicka tillbaka?
– Att, ”Det blir bättre”. Tonårstiden är en tid då man tänker mycket på kärlek ”kommer man att få killen man är intresserad av eller blir man ratad ?” Överhuvudtaget är det mycket som pågår inombords. Men jag gick i en helt underbar klass som byggde en trygg grund för min personlighet. Redan då debatterade jag olika samhällsfrågor, haha. Visst innehöll min uppväxt utmaningar men jag växte upp i en trygg miljö och ingen mobbade mig. Jag hade en tung period vid tiden när jag var minister och en ung nära släkting som jag älskade mycket gick bort i cancer. Det var svårt, berättar Nyamko.
Du har två barn i tonåren. Hur är du som mamma?
"När pappa satt i fängelse var det en väldigt sorglig period i livet"
– Jag är inte speciellt mammig av mig. Jag försöker vara tillgänglig för dem och ett stöd för dem när de behöver. Min son höll tal för mig när jag fyllde 50 och då sa han min mamma är smart, noggrann och lagom sträng, det där var nog rätt beskrivet.
Vad oroar dig mest här i världen?
– Det finns mycket i världen som är mörkt och orättvist. Jag är storasyster och kunde ligga och oroa mig över att mina bröder var ute på kvällarna. Pojkar är mest utsatta för våld ute i samhället medan tjejer är utsatta i hemmen. Nu börjar mina söner vara ute mer och mer så nu är jag orolig över det. Samhället har en skyldighet att göra allt i sin makt för att tillförsäkra medborgarna trygghet och säkerhet.
Du har varit ganska hemlig med ditt privatliv. Det är nästan så att man tror att du gömmer din pojkvän Lennart Persson för omvärlden?
– Jag tycker om att behålla det privata för mig själv, men jag gömmer inte honom, haha. Folk är välkomna att fotografera oss, men jag tar inte hem journalister. Lennart stöttar mig i allt och förstår min sinnesstämning. Han får mig att skratta, avslöjar Nyamko.
Du är ofta ute i vimlet och bangar inte en premiär. Och du var nyligen i Tel Aviv på Micael Bindefelds 60-års kalas. Hur tänkte du där?
– Inget mer än att en kär och god vän ska firas. Jag har känt Micael i snart 20 år och var med när han fyllde 50 och tog oss till Mallorca. Jag skulle inte avstå för att fira honom bara för att en journalist kan skriva om det.
Du har varit både integrationsminister och jämställdhetsminister samt biträdande utbildningsminister. Har du någon förebild?
– Min mormor var en väldigt stark karaktär och lärde mig att stå upp för den man är. Hon kommer från den muslimska traditionen men tog sig en whisky, rökte och svor ibland. Jag tänker ofta på henne. Hon lärde mig att jag ska ta för mig.
Sedan har jag respekt för alla som för en kamp utanför politiska strukturer, som Martin Luther King eller andra aktivister. Greta Thunberg och Nelson Mandela inte minst. De visar alla att det är möjligt att göra skillnad. Människor med ett starkt engagemang och kommunikationsförmåga imponerar på mig.
Du har aldrig stuckit under stol med att du en dag vill bli statsminister och leda Sverige in i framtiden.
– Är det inte alla partiledares högsta dröm att vilja bli statsminister? Det vore väl konstigt annars. Jag söker folkets förtroende för att jag vill leda det här landet med liberala värderingar.
"Är det inte alla partiledares högsta dröm att vilja bli statsminister?"