Skulle Žižek kunna skratta åt sin egen filosofi? Svaret är inte givet i vare sig det ena eller andra fallet.

framför allt att Žižeks vitsar alltid går ett antal steg längre än de böcker man kan låna på bibliotekens barn- och ungdomsavdelningar. Möjligen har antalet pruttskämt fått stryka på foten, men däremot är de sexuella skämten mer uttalade och de etniskt-religiösa skämten mer grymma. Det finns en anledning till att hålla fast vid tendentiösa vitsar, menar Žižek. För många år sedan försökte man framställa politiskt korrekta vitsar vid universitetet i Santa Cruz, skämt som inte skulle såra eller förödmjuka någon men fortfarande vara roliga. Men experimentet var knappast någon framgång, menar Žižek, eftersom vitsar verkligen behöver såra eller förödmjuka någon för att man skall kunna njuta av dem. Med andra ord bör vitsar kittla vid något slags tabu för att vara riktigt roliga. DET VERKAR HÄR som att Žižek närmar sig Sigmund Freuds vitsteori som menar att de tendentiösa vitsarna tjänar till att frigöra psykisk energi. Den vrede eller lust som bubblar inom mig får i skämtet ett legitimt utlopp utan ovälkomna sociala konsekvenser. Men till skillnad från Freud är Žižek politiskt radikal. Hans förhoppning är snarare att de tendentiösa vitsarna, genom att exponera den politiska korrekthetens obscena men dolda undersida, skall bidra till att emancipatoriskt sticka hål på den samtida poli-