Olika sorters sticklingar

Det finns många olika sorter, som alla ska tas på olika sätt. De vanligaste är: örtartade sticklingar: Toppsticklingar av unga skott som inte har förvedat sig. Dessa är ofta ganska lätta att få att rota sig. Pelargon är ett bra exempel på växt som förökas med örtartade sticklingar, liksom fuchsia, hibiskus, lavendel och rosmarin. Vedartade sticklingar: Tas genom att man klipper en bit av skottens stammar, och får ett snitt både upptill och nedtill. Det gäller att veta vad som är upp och ned när man sticker ned sticklingen i krukan. Exempel på växter som kan förökas med vedartade sticklingar är forsythia, salix och fikon. Halvförvedade sticklingar: Tas oftast lite senare under sommaren när unga skott börjar förvedas. Man klipper så att toppen av sticklingen är örtartad men vid snittet nedtill börjar stammen bli halvhård och vedartad. Lavendel kan förökas så här. Klacksticklingar: Tas genom att man drar av ett skott så att man samtidigt får med en liten klack från växtens stam. Buxbom, tuja och cypress förökas bäst med klacksticklingar. Bladsticklingar: Tas genom att man tar ett blad och sticker ned i jorden. På vissa växter bör man i stället skära bladet på mitten längs mittnerven, eller göra små snitt längs undersidans bladnerver. Saintpaulia är ett typexempel som förökas med bladsticklingar. PELARGON. Ta bort de undre bladen på pelargonen och lämna bara de översta kvar.