Sluta fria våldtäktsmän
Återigen har en man friats från våldtäkt trots att bevisningen varit stark. I det här fallet handlar det om en 33-åring som vid en privat fest i Göteborg gett sig på en sovande kvinna. Det är klarlagt att sexuellt umgänge verkligen ägt rum och i sparade SMS och Facebookkonversationer erkänner mannen övergreppet. Därför dömdes han också tidigare i år i Göteborgs tingsrätt till två år och tre månaders fängelse.
Hovrätten friar dock mannen helt. Enligt rätten går det inte att slå fast vad som skett eftersom mannen nu nekar och kvinnan, trots att hon uppfattas som trovärdig, var berusad. Så var vi där igen. Ett offer bedöms vara för påverkad för att tas på allvar men för medveten för vara ”i en särskilt utsatt situation”. Ett ständigt återkommande moment 22 i svenska domstolar. Och trots att våldtäktsbegreppet utvidgats och antalet åtal blivit fler har antalet fällande domar minskat de senaste åren. Det visar en aktuell avhandling från Lunds universitet. Enligt juristen Frida Olsson, som ligger bakom undersökningen kan det bero på att domstolarna tolkar lagen snävare än vad lagstiftaren avsåg.
Rimligtvis är det så. Juridik är ingen vetenskap. Men det är tydligt att det i dag finns ett stor glapp emellan hur medborgarna och deras representanter lagstiftarna ser på våldtäkt och hur domstolarna agerar. Inom rättsväsendet frodas fortfarande en moralistisk inställning till kvinnors sexualitet ingen sett till ute i samhället sedan 60-talet, parat med en märklig vilja att vara modern som kan ta sig uttryck i att en man kan frias för att han trodde att offrets upprepade protester var en del i en avancerad sexlek.
Naturligtvis är det viktigt att ingen döms för våldtäkt utan att det är bevisat att ett brott verkligen begåtts. I sexualbrottsmål försvåras situationen ofta av att ord står mot ord och det saknas vittnen. Även om man kan bevisa att ett sexuellt umgänge ägt rum behöver det inte betyda att det varit en våldtäkt. Problemet är dock att män fortfarande frias trots såväl tydlig bevisning som vittnen. Domarna måste anpassas till den skärpta lagstiftning som genomförts.