Surr och sug

Göteborgs-Posten - - VÄRLDENS GÅNG - Brev från pro­vin­sen LISA

DET SUR­RAR I körs­bärs­trä­det. Ett ljud av kollektiv eu­fo­ri. Körs­bärs­blom­mor­na har pre­cis sla­git ut och bi­na är ge­nast där. Jag blir ny­fi­ken, hur ser de ut egent­li­gen, bin? Getingar har man mer kon­takt med än man skul­le öns­ka och hum­lor ser man allt som of­tast – men bin? Jag har ju sett på te­ve hur de kom­mu­ni­ce­rar sinse­mel­lan med gul­li­ga dan­ser, men nu vill jag se ett en­skilt bi på nä­ra håll! Jag stäl­ler mig un­der trä­det men det är som för­gjort. De är ju helt oin­tres­se­ra­de av mig och vill var­ken åt mitt blod el­ler hal­lonsaf­ten jag för­sö­ker loc­ka med. Bin gil­lar ba­ra blom­mor och sticks som be­kant en­dast om man sät­ter sig på dem. De vill syss­la med sitt: Sur­ra runt, su­ga nek­tar och gö­ra ho­nung. Ho­nung som säljs på höst­mark­na­der i sö­ta bur­kar med ru­tigt tyg om loc­ket. Ljung­ho­nung att ge bort i pre­sent. Så TÄNK­TE JAG i min na­i­vi­tet kring bin och de­ras ak­ti­vi­te­ter, men nu hör jag på ra­di­on att av allt vi män­ni­skor äter är 75 pro­cent be­ro­en­de av bi­nas pol­li­ne­ring. Vi­da­re sägs det att det är brist på bin i värl­den. Brist! Som om det hand­la­de om brist på ol­ja el­ler alu­mi­ni­um. Bi­na dör i mas­sor och den mest san­no­li­ka för­kla­ring­en är, me­nar fors­kar­na, de be­kämp­nings­me­del vi an­vän­der. Vi be­hand­lar na­tu­ren som ett bort­skämt barn be­hand­lar sin mam­ma: Hon ska ba­ra fin­nas där och till­go­do­se vå­ra be­hov. Men nu har mam­ma fått nog! Vad blir sva­ret när vi frå­gar vad det blir för mat? Microchips med 3Dprin­ta­de fisk­pin­nar?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.