En känslig skildring av utanförskap
Johan Kling har nog en samhällskritisk ambition med sin glasman men tyvärr är romanen föga övertygande, skriver Mikaela Blomqvist om nya romanen Glasmannen. bostadsrätter kan Felix som har betalningsanmärkningar inte få något lån och tvingas därför att på nåder hyra av sina grannar. KLING HAR NOG en samhällskritisk ambition med sin glasman men tyvärr är romanen föga övertygande. Felix är tom och otydlig. Faktum är att han framstår enbart som en negation av den lyx eller samhörighet han ser omkring sig, aldrig som en egen person. Det Felix berättar om betyder ingenting för han är ingenting. De ger också de kort avhuggna meningarna i de lika korta kapitlen ett drag av nonsens och banalitet. Så lider Klings försök till en känslig skildring av det som numera gärna kallas för utanförskap av samma problem som själva denna term. Glasmannen är skriven som att den som lever med dålig ekonomi eller avsaknad av socialt liv bara definieras av vad den inte har.