Förra året tävlade 18 män och en kvinna om festivalens finaste regipris

BLAND REGISSöRERNA MäRKS idel kompetenta Cannes-favoriter. Samtliga män, så när som på japanska Naomi Kawase och italienska Alice Rohrwacher. Det är ingen dålig uppställning. Bara väldigt förutsägbar och ojämlik. Här samsas kanadensarna David Cronenberg och Atom Egoyan med ryska Återkomstenregissören Andrey Zvyagintsev, Mali-födde Abderrahmane Sissako, Nya Vågen-profilen Jean-Luc Godard och belgiska bröderna Dardenne, redan dubbla Guldpalmsvinnare.

Brittiska regissörerna Ken Loach och Mike Leigh, skapare av banbrytande socialrealism på vita duken, tävlar dessutom mot varandra igen i Cannes. Det var fyra år sedan sist.

Medelåldern är uppseendeväckande hög bland filmveteranerna, med undantag för produktive Xavier Dolan, 25. Guldpalmer blir till guldklockor för lång och trogen tjänst.

Förra året tävlade 18 män och en kvinna om festivalens finaste regipris. Ingen kvinnlig filmskapare förutom Jane Campion har vunnit en Guldpalm för bästa regi någonsin. Inte på 67 år. DET DUGER INTE. En festivalledning med krav på sig att vässa genusperspektivet kunde gott ha funderat några varv till. Både kring urvalet filmer och vilka sektioner de placeras i. Liv Ullmanns Fröken Julie, Susanne Biers Serena och Mia Hansen-Løves Eden med Greta Gerwig som fransk DJ lyser med sin frånvaro. Nyskapande regissörer med eget bildspråk som österrikiska Jessica Hausner och Céline Sciamma återfinns samtidigt lite i skymundan i sektioner som Un certain regard och Regissörsveckan. Sciammas starka uppväxtskildring heter symptomatiskt nog Girlhood. Kanske temat rent av avskräcker festivalledningen? Män i konstnärsklubben, som hellre ser filmen Boyhood, och som slår fast att flickors väg till frigörelse inte platsar i den ack så grabbiga Guldpalms-kampen.