Han började till sin förvåning uppfatta Danmark som ett mänskligare samhälle

BOKEN ÄR ETT vittnesbörd om radikalisering in i fascistiskt tänkande, ”en resa från botten till toppen i en intolerant och fördomsfull miljö”. Han kompletterar tidigare böcker i ämnet med sin inifrånberättelse av planläggningen av konfrontationen och noterar hur tidningen Politiken ”följde den dagordning som vi önskade oss” och tryckte en rad artiklar som kritiserade Jyllands-Posten och regeringen. Med välbehag publicerade sedan svenska tidningar sådana skribenter, som tycktes se det danska samhället som ett större hot mot muslimers välbefinnande än hänsynslösa regimer och rörelser.

De sammansvurna drev konflikten mot stupet, de for till Egypten och Libanon med ett falskt hopkok av bilder för att hetsa upp; inte endast Jyllands-Posten var deras fiende, utan hela det danska folket och en gudlös västvärld. Ganska snart, skriver Akkari, hade teckningarna hamnat i bakgrunden och kriget mot danskarna blivit det väsentliga. ÄVEN I SVENSK politik finns en naiv flirt med denna antijudiska och kvinnofientliga världsbild. Den märktes i konflikten kring Omar Mustafas inval i socialdemokratins ledning, och den visar sig i mediekampanjer som hijabuppropet, i tveksamheten inför Yahya Hassans poetiska uppgörelse med gettokulturen och bland dem som anser att allt tal om hederskultur är rasistiskt.

Hur kunde fanatikern till slut botas? Han reste tillbaka till Mellanöstern och började till sin förvåning uppfatta Danmark som ett mänskligare samhälle. Han sökte jobb i en grönländsk skola och upptäckte ett tankedigert bibliotek. Det kan låta enkelt, men det verkar som om tvivel var det som krävdes.

En del skeptiker tvivlar nog på omvändelsen, men vad ska man tro på inom politiken om inte människors förmåga att ändra sig?