CONOR PIGGARE ÄN PÅ LÄNGE
INGET MUMMEL. Conor Oberst utnyttjar sin potential som en av 80-talisternas största låtskrivare, enligt Jan Andersson. svalde mikrofonen på Pustervik för snart 15 år sedan. Då menar jag inte roligt som i skojsigt – det är fortfarande rätt ångestfyllda teman som avhandlas – utan att Conor Oberst äntligen utnyttjar sin potential som en av 80-talisternas största låtskrivare. I alla fall stundtals.
Hundreds of ways är den lika överraskande som perfekta bryggan mellan Nashville, Paul Simon och Van Morrison, Enola Gay (inte OMD:s 80-talshit) är en riktigt snygg popsång upplyft av Conor Obersts säregna röst, medan stillsamma Night at lake unknown och You are your mother’s child – plattans verkliga utropstecken – måste vara två av årets absolut vackraste låtar.
I sommar spelar Conor Oberst på Way out West. Inte läge att missa det. Inget nytt egentligen över Les Big Byrds debutalbum. Spacerock, garagerock och psykedelia är byggstenar. Det låter ganska likt Silverbullit ibland och Back to Bagarmossen är ett indieanthem som knappt hörts sedan Broder Daniels dagar. Självklart finns det även paralleller med Joakim Öhlunds andra band Caesars, men Les Big Byrds har en motorisk ådra som kommer upp till ytan då och då och blandar ihop sig med starka melodier, inte minst på Vi borde prata men det är för sent där Anton Newcombe (Brian Jonestown Massacre) sjunger några rader på svenska (!). Skivan har spelats in i Newcombes studio i Berlin och det lika skarpa som flummiga soundet förstärker varenda låt. Varje ny skiva har varit som att få öppna ännu en dörr in i Little Dragons varma universum. Men för första gången tycker jag mig höra lite tvekan i musiken. Som att bandet inte riktigt vetat vad det ville. Som att det velat förnya sig men inte riktigt kommit fram till hur. Och då låter Little Dragon plötsligt som andra: i titelspåret som Sade, i Pretty girls som något med Kleerup involverad, i Only One som James Blake – vilket inte är fel, alls, i synnerhet den sista är en försynt liten pärla liksom flera andra låtar här. Men det känns ändå som en skiva som inte riktigt landat.