JÄRNGREPP

och Tom Hardy (den ende skådis vi får se i bild) i det koncentrerade, intensiva och rasande skickligt uppbyggda dramat Locke.

Ivan Locke (Hardy) är en sympatisk man strax under 40. Han är en framgångsrik och omtyckt förman på en byggarbetsplats en bit utanför London. Som alla andra har Locke fel och brister, som han dock alltid försöker rätta till.

När arbetsdagen är slut sätter sig Locke i sin BMW. Vi förstår snabbt att den här kvällen tänker Locke inte åka hem till familjen, trots att hans två söner ser fram emot att kolla en fotbollsmatch på tv tillsammans med farsan. I stället är Locke på väg mot ett sjukhus. Varför då?

Hur som helst kommer Locke lösa tre konflikter med hjälp av sin hands free-mobil. Han ringer och blir uppringd. Han tänker inte upprepa samma misstag som hans sedan länge döda pappa gjorde sig skyldig till. Han måste delegera komplicerade arbetsuppgifter till en kollega, som inte riktigt håller måttet. Han måste förklara för hustrun och sönerna varför han inte tänker komma hem. Och så blir han med jämna mellanrum uppringd från sjukhuset.

Ivan Locke tänker vara rationell, tålmodig, inte höja rösten, inte få några känsloutbrott. Den linjen håller en bra bit, men inte när allt plötsligt ser ut att gå åt helvete. HARDY, FöDD 1977, är ingen de yviga gesternas skådespelare. Med små medel håller han publiken i ett järngrepp, från första till sista bildrutan. Och vi är verkligen nyfikna på hur Steven Knight tänker lägga alla pusselbitar på plats, hur filmen kommer att sluta.

Detta är en snudd på osannolikt stor förbättring från Knights sida jämfört med hans förra film Hummingbird (2013) som var en ordinär direkt till dvd-actionrulle med stenansiktet Jason Statham i huvudrollen.