Sveket mot det fria ordet
Itisdags kväll hedrades de mördade redaktionsmedlemmarna på franska satirtidskriften Charlie Hebdo, såväl som tidningen. Platsen var New York och utdelare av Freedom of Expression Courage Award var amerikanska PEN, organisationen som arbetar för författare och andra ordmakares rätt till yttrandefrihet. Inte helt överraskande var upptakten till priset full av kontroverser.
Över 200 amerikanska författare och tecknare protesterade mot beslutet att tilldela den franska tidningen detta pris, däribland Joyce Carol Oates. Kritikerna har förvisso markerat att de stödjer Charlie Hebdos rätt till yttrandefrihet, men har även menat att dess provokativa innehåll inte förtjänar att hyllas. I AMERIKANSKA THE Atlantic tar skribenten Jeffrey Goldberg förtjänstfullt itu med flera myter om Charlie Hebdo. Enligt Goldberg var den franska publikationen lika lite emot muslimer som den var emot kristna. Istället var den kritisk mot islam, på samma sätt som den kritiserade och ironiserade över andra religioner och politiska ideologier. Alla fick sig en slev av den franska kritiken. Satir krusar ingen.
Goldberg skriver: ”Islam är en samling av idéer, precis som kristendomen och judendomen är en samling av idéer.” Och inga idéer, oavsett om de är religiösa eller politiska eller en mix av båda, kan vara fredade från ifrågasättande, kritik, ja till och med förlöjligande.
Franska tidningen Le Monde visade dessutom nyligen att religion varit relativt sparsamt förekommande på Charlie Hebdos omslag. Endast sju av cirka 500 omslag mellan 2005 och 2015 kan sägas ha förlöjligat islam. Dessutom har det visat sig att kristendomen varit mer utsatt för tidningens satir än vad islam varit. ATT CHARLIE HEBDOS kritiker likställt den visuella representationen av islamiska fundamentalister med gemene muslim är det enda rasistiska i sammanhanget. Det tidningen gjort är att visualisera idéer som de ansett vara värda kritik. Just därför är det också felaktigt att ifrågasätta Charlie Hebdos satir utifrån påståendet att tidningens bilder och texter sparkat på de som redan låg ner, en europeisk muslimsk minoritet som inte sällan utsätts för islamofobi, fördomar och rasism. Denna grupp har aldrig varit föremål för tidningens satir. Och jo - Charlie Hebdo avbildade en för muslimer helig gestalt, stick i stäv med ett religöst förbud. Det finns dock ingen möjlighet för en trosinriktning, vilken som helst, att kräva att icke-troende ska följa religiösa påbud som är dem främmande. NEW YORK TIMES rapporterade från galan att Jean-Baptiste Thoret och Gérard Biard från Charlie Hebdo möttes av en stående ovation vid prisutdelningen. Biard slog huvudet på spiken då han sade ”Att bli chockad är en del av det demokratiska samtalet. Att bli skjuten är det inte.” LÅT OSS DOCK inte sila mygg och svälja kameler. De som åsamkar muslimer mest skada är inte de som ritar bilder av deras profet, utan de islamiska fanatiker som tar sig rätten att kapa deras religion.