SÄLJARE I KAMP OM KUNDERNA GATUTIDNINGAR: KONKURRENSEN HÅRDNAR NÄR TITLARNA BLIR FLER

På bara några månader har tre nya gatutidningar etablerat sig på Göteborgs gator. Ibland går kampen om kunderna för långt. – Vi har tio, femton personer som inte får sälja Folk är Folk längre, säger Marin Cueru som distribuerar en av uppstickarna.

Fram tills i år har tidningen Faktum i stort sett haft monopolställning som gatutidning i Göteborg. I januari anlände seriealbumet Sofia Z, som ges ut av gatumagasinet Folk är folk och främst säljs av EU-migranter. Därefter har ytterligare två tidningar poppat upp – Romfolk och Gata. Också de säljs i huvudsak av EU-migranter.

– Både vi och Situation Sthlm ser att det tar lite på upplagan. Det är ganska tydligt att det gör livet svårare för Faktum-försäljarna, säger Faktums chefredaktör Aaron Israelson.

– Vi har väl tappat någonstans mellan sju till tio procent. ISRAELSON SÄGER ATT han är positiv till att fler kan erbjuda alternativ till att tigga, men att han kan känna att ”det är lite tråkigt att ta ett etablerat koncept, särskilt när vi har en gatutidning som varit öppen för EU-migranter sen 2007, och göra exakt samma sak”. En återkommande invändning mot det argumentet är att EU-migranter inte alltid tillåts sälja tidningen på grund av den tröskel som Faktums krav på språkkunskaper innebär.

– Så kan det vara. Samtidigt så är den där tröskeln väldigt viktig i vårt arbete. Att försäljarna måste hålla sig till vissa regler, att vi utbildar dem inte bara i språk utan också i hur man säljer en tidning, säger Israelson. NÅGOT SOM FOLK är folks redaktör Bjønnulv Evenrud försäkrar att också de gör, bortsett från språkbiten. Seriealbumet och specialutgåvan Sofia Z började ges ut i januari och har sålts i omkring 60 000 exemplar i Sverige. Lagom till det första riktiga svenska numret av Folk är folk har tidningen infört ett id-system för sina säljare, bland annat på grund av att man inledningsvis hade problem med säljare som inte skötte sig.

– Vi har haft ett fåtal personer som inte har respekterat våra regler, säger Marin Cueru som stängt av ett femtontal säljare. HAN ÄR SJÄLV från Rumänien, arbetar för Folk är folk och är den som distribuerar tidningen till försäljarna. Cueru säger att de som stängts av var en grupp försäljare kring centralstationen och Nordstan som uppträdde aggressivt i sitt sätt att sälja och tiggde samtidigt. Han tror dock inte att fler tidningar bidrar till en negativ konkurrens på gatan.

– Jag vet inte ens om man kan kalla det konkurrens, jag ser det som alternativ, säger Cueru. BJØNNULV EVENRUD TYCKER det är olyckligt att prata om konkurrens på ett sätt som ställer utsatta grupper mot varandra.

– Det ligger i sakens natur att det råder en viss konkurrens på

AARON ISRAELSON, FAKTUM, gatan. Att människor försörjer sig på gatan, det kan innefatta tiggare, tidningsförsäljare, folk som säljer blommor eller gatumusikanter, är till viss grad ett uttryck för fattigdom och då talar vi i någon mån om en välgörenhetsmarknad. Det gör att tiggaren är konkurrent till gatumusikern som är konkurrent till tidningsförsäljaren. I någon mån är de alla konkurrenter, säger han.

– Då blir frågan – påverkar vi den situationen väsentligt? Nej, menar jag. Konkurrensen som existerar mellan två tidningsförsäljare existerade redan innan, fast då kanske mellan två tiggare. FOLK ÄR FOLK har funnits i Norge i tre år och det första svenska numret kom till Göteborg häromveckan. Även Romfolk och Gata, som också startats i Norge av personer som tidigare jobbat för Folk är folk, säljs sedan ett tag tillbaka på gatorna.

– De tidningarna är ju Google translate hela vägen. De är mer eller mindre oläsliga båda två, Gata är väl snäppet värre. Det liknar närmast bedrägeri. Både mot försäljarna, som inte vet vad som står i tidningen, och köparna, som inte kommer kunna läsa den, säger Aaron Israelson. PERSONERNA BAKOM DE två nya tidningarna medger att deras svenska förstautgåvor inte hållit måttet.

– Språket har varit väldigt dåligt. Översättningen har inte fungerat som den ska, men det är åtgärdat i det nya numret, säger Laolant Cãldãraru som arbetar för Romfolk och är son till redaktören Nicolae Cãldãraru.

Mihai Negrea är redaktör för Gata.

– Eftersom vi inte talar svenska har det varit problem med översättningen av det första numret. På grund av det så är bilden av vår tidning tyvärr inte så bra i Göteborg, säger han.

Negrea arbetade tidigare för Folk är folk – i dag är han polisanmäld i Norge av tidningen, anklagad för förskingring.

– Jag förstår inte det alls. Han (Evenrud) ser oss som ett hot, säger Negrea.

”De tidningarna är ju Google translate hela vägen. De är mer eller mindre oläsliga båda två.”

om Romfolk och Gata

EVENRUD VILL INTE kommentera ärendet och hänvisar till den pågående utredningen.

– Polisanmälan talar för sig själv, säger han och tillägger att den gjordes innan Negrea började jobba med Gata.

En aspekt som såväl Israelson som Evenrud lyfter fram är att undermåliga tidningar kan vara ett hot mot gatutidningen som sådan.

– På sikt skulle det kunna innebära att gatutidningen som koncept undermineras för att folk tröttnar, säger Israelson.