Ett under att Anders lever
Att kunna prata med Anders Lamkén är egentligen ett mirakel. De flesta med hans bakgrund, barn som föddes i koncentrationslägret Ravensbrück, dog av undernäring eller dödades. – Jag har de vita bussarna att tacka för mitt liv.
LIVSNÖJD.
Två veckor gammal, kom han och hans mamma med den sista konvojen som räddade omkring tusen kvinnor och en del barn.
– Ett av de barnen var alltså jag, säger Anders. Vi hade en otrolig tur. Många av barnen hade dödats, tyskarna ville inte att det skulle framgå att det fanns barn i lägret.
Anders mor Helena Niciejowska kom från östra Polen men flyttade sommaren 1939 till Warszawa där hennes storasyster Zofia bodde. Hon hade alltså knappt kommit dit förrän Hitlers arméer erövrade Polen.
I centrum av Warszawa drev Waclaw Wojtkowski en grönsaksaffär. Helena och Waclaw lärde känna varandra och blev ett par.
– Det var inte lätt för dem att träffas. Helena bodde på andra sidan floden Wisla och nazisterna hade grundliga kontroller vid bron men de var nog påhittiga. 1 AUGUSTI 1944 inledde motståndsmännen ett uppror mot tyskarna i Warszawa. När upproret slogs ner efter 63 dagar hade minst 175 000 civila och motståndsmän mist livet. Hitler beordrade systematisk förstörelse av staden. HELENA SKICKADES TILL en ammunitionsfabrik i Hannover. När västmakterna närmade sig i februari flyttades fångarna österut, i Helenas fall till koncentrationslägret Ravensbrück norr om Berlin. Det var ett läger planerat för 6 000 personer. 1945 fanns där 35 000 kvinnor.
– Traumat när hon stod i kön för att dömas till gaskammaren eller arbetslägret måste ha varit fasansfullt. För att dölja sin graviditet tog hon bort skärpet från kappan och klarade sig. Som långt gången gra-