Knut Evers

Fil dr Knut Evers har som tidigare meddelats gått bort i en ålder av nästan 96 år. Han efterlämnar hustrun Ulla, f. Palmstierna, fil dr, fyra barn med familjer samt barnbarn och barnbarnsbarn. Den 9 januari i år, några dagar före hans 96-årsdag, tog familj och vänner avsked av Knut Evers i Resteröds vackra medeltidskyrka. Ljungskiletrakten och den bohuslänska skärgården var han väl förtrogen med allt sedan pojkårens seglingar, och i Ulvesund hade han och Ulla sitt vackra sommarhem.

Knut trädde som en välutbildad man in i faderns importfirma: jur kand från Uppsala, civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm och kapten i Älvsborgs regementes reserv. Så småningom gick han över till ett företag som handlade med pappersexport till Latinamerika. 1958 blev han chef för Scanfin, en samarbetsorganisation mellan finpappersbruk i Sverige, Norge och Finland. Två år senare tog han över chefskapet för motsvarande organisation på kraftpappersidan, Scankraft. 1967 blev han marknadsdirektör och vice vd i Uddeholm ab, Skoghall med ansvar för skogsindustrin. DRIFTIG, UTÅTRIKTAD OCH språkbegåvad, han behärskade engelska, tyska, franska och spanska, passade de utländska affärskontakterna honom utmärkt. Hela sitt yrkesliv kom han att ägna åt pappers- och skogsindustrin. När han efter tre decennier drog sig tillbaka startade han en ny karriär. Här fick hans mångsidiga kulturella och humanistiska intressen all tid.

Vid 65 års ålder disputerade han i tyska på en språkvetenskaplig avhandling om förlagorna till den första svenska översättningen av Nya testamentet. Allt historiskt, svensk och finsk historia men speciellt Johan Ludvig Runeberg och hans diktning var han väl förtrogen med. Bland annat gav han tillsammans med Ingrid Mesterton ut Ernst Josephson och Fänrik Stål.

Han dekorerades också med riddartecknet av Finlands Lejonorden 1 kl för sina merkantila och kulturella kontakter med Finland. Det var högtidsstunder när han efter en utsökt middag till kaffet deklamerade Runeberg. Knut var andligt vital ända till slutet och en lysande sällskapsmänniska, egenskaper som kom till sin rätt i vänkretsen, i sällskapet SHT, i Gnistan eller i SIS i Göteborg.

Som en gestalt ur Runebergs diktning stiger minnet av honom fram, rakryggad, vidsynt, en man av heder.

Det skymmer när en livslåga slocknar – men värmen dröjer kvar.

För vännerna Sten Torgerson