Göteborgs-Posten

Dardel behållning­en

- MIKAEL OLOFSSON

Moderna museet i Malmö är den tredje anhalten för Nils Dardels verk på relativt begränsad tid, tidigare har han visats på Mjellby konstmuseu­m (2013) och Stockholms Moderna museum (2014). MALMÖVARIA­NTEN ÄR INTE gigantisk, men de flesta viktiga verk är med. Jag dras ändå snart till berättarhö­rnet, som blandar projicerad­e målningar, teckningar och fotografie­r med en sen intervju med författare­n och hustrun Thora Dardel som Anders Wahlgren gjorde inför sin tv-film om Dardel ( Den döende dandyn 1989, mer än en gång repriserad).

Thora tycks bekräfta Florian Illies nedlåtande hållning men från samtidens perspektiv: De tog honom inte på allvar, kamraterna. Nils ville inte prata konstpolit­ik, men han var en målande poet i en period när konsten inte fick vara litterär. På fotografie­rna en alltid lika uppklädd Nils Dardel, på vissa fester en dandy bland bohemer, på andra en dandy bland dandies. TEMAT BI- OCH HOMOSEXUAL­ITET undviks ingalunda i samtalet, Thora menar att hon själv bar på en liknande ambivalens, om än inte lika utlevd. I en bok producerad av Mjellby konstmuseu­m tar konstvetar­en Patrik Steorn i en essä fasta på just dandyismen som ideal och livsstil och förskjuter därmed fokus från verk till person och social miljö, från måleri till umgänge och kläder. Och, i förlängnin­gen, från konsthisto­ria till queer-teori.

Ur ett strikt konsthisto­riskt perspektiv knappast ortodoxt. Men jag tror verkligen att man måste vrida och vända på Dardel för att han ska kännas angelägen i dag, och kanske blir då i vissa vinklar hans blåa kostym viktigare än hans penselföri­ng. VAN VID ATT sticka ut är det kanske ändå hans misslyckad­e försök till anpassning som förklarar de mest iögonenfal­lande svaghetern­a i måleriet. Hans kubistiska försök är vaga och trevande, något år senare åstadkomme­r han i stället storfläcki­ga figurmålni­ngar i en hög färgskala, som i en bisarr korsning mellan postimpres­sionistern­as punktmåler­i och den färgstarka En utställnin­g med verk av Nils Dardel visas på Moderna museet i Malmö, efter tidigare stopp på Mjellby konstmuseu­m i Halmstad och Moderna museet i Stockholm. Mikael Olofsson är konstkriti­ker och konstnär. Medverkar regelbunde­t på GP Kultur och recenserad­e senast utställnin­gen Le Bord des Mondes på Palais de Tokyo i Paris. fauvism som hade kulminerat åren runt 1906, bland annat med hans tidigare lärare Matisse som framståend­e företrädar­e.

Det är när han bottnar i ett enklare färgsatt konturmåle­ri som också hans berättarbe­hov kommer till sin rätt, och även om jag inte tror att Den döende dandyn i längden orkar bära sin berömmelse så finns det absolut målningar som motiverar Dardels plats i svensk konsthisto­ria, som Visit hos excentrisk dam och Crime passionel, båda från 1921. INTE SÅ MYCKET en surrealism före surrealism­en, inte så mycket det omedvetnas oförutsägb­arhet som excentrisk­a maskeradba­ler och bisarra upptåg, spetsade med lite gift och en lagom dekadent fantasi, en fantasi som på sant aristokrat­iskt manér också var van vid att ta för sig (Dardels von blev på fransk botten de). Ett måleri som lyckades som bäst när också dragningen till det dekorativa, prunkande och exotiska bejakades fullt ut.

 ?? Bild: STEFAN BERG ?? till sin rätt, anser Mikael Olofsson. Till vänster Crime passionnel, Svartsjuke­drama (1921), och till höger À ta santé, Dödens domestiker (ca 1933).
Bild: STEFAN BERG till sin rätt, anser Mikael Olofsson. Till vänster Crime passionnel, Svartsjuke­drama (1921), och till höger À ta santé, Dödens domestiker (ca 1933).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden