Inre resa mot självinsikt
Film: Viggo Mortensen som övervintrad hippie i feelgoodfilmen Captain Fantastic.
”I den första scenen får vi se familjen jaga hjort beväpnade med knivar i stället för gevär.”
ROAD MOVIE CAPTAIN FANTASTIC Regi: Matt Ross Med: Viggo Mortensen, George McKay, Steve Zahn, Ann Dowd och Frank Langella USA, 2016 (118 min) I Sverige har Matt Ross nya film Captain Fantastic fått underrubriken En annorlunda pappa. Så att ingen skall tro att detta är en superhjältefilm från Marvel.
En annorlunda amerikansk film är Captain Fantastic under alla omständigheter. Detta är en typisk filmfestivalfilm med ett uttalat antikapitalistiskt budskap. Man kan se filmen som en två timmar lång attack riktad mot konsumtionssamhället, men ämnet till trots är filmen i första hand underhållande, och hamnar i feelgoodfacket.
DET MESTA KRETSAR kring den mångsidige och karismatiske skådespelaren Viggo Mortensen. Viggo är mest känd för rollen som Aragorn i Sagan om ringen-filmerna, men jag tycker att den 57-årige skådisen gör sig bäst i filmer av det mindre formatet, som David Cronenbergs A history of violence och för all del även hästfilmen Hidalgo.
Mortensen spelar den intelligente, excentriske, övervintrade hippien och sexbarnspappan Ben. I likhet med verklighetens Chris McCandless, som filmen Into the wild handlar om, har Ben valt att säga hejdå till civilisationen och flyttat rätt ut i vildmarken, nordvästra USA.
MED MILITÄRISK disciplin och varmt hjärta samtidigt har Ben uppfostrat och utbildat barnen på egen hand. I den första scenen får vi se familjen jaga hjort beväpnade med knivar i stället för gevär. Bens barn kan allt som finns att veta om filosofi, USA:s historia, klassisk musik, vänsterradikala politiker och Noam Chomsky, men har bara vaga begrepp om hur livet ter sig utanför staten Washingtons väldiga skogsområden. Regissör Ross målar upp en idyll som stundtals snuddar vid det parodiska, till exempel när det vankas sång och gitarrspel vid lägerelden.
SOM FÖRVÄNTAT utvecklas Captain Fantastic till en regelrätt road movie när pappan och barnen, av skäl som jag inte tänker avslöja, tar plats i en gammal skolbuss för att konfrontera storstadslivet. Det blir en yttre resa kantad av tragikomiska kulturkrockar (en kul diskussion om Nike och Adidas sticker ut) och träffsäkra betraktelser av en nation där medborgarna ägnar större delen av sin lediga tid åt shopping, tv-tittande, spel i mobilen och äta skräpmat.
Det blir också en inre resa mot självinsikt, i synnerhet för äldste sonen Bo (George McKay, som utan problem matchar Mortensen). Bo har börjat fundera på om det inte är en god idé att börja plugga på universitet i stället för att ha farsan som lärare.
SÅ LÅNGT ÄR Captain Fantastic riktigt bra, men det blir problematiskt när Ross skall knyta ihop storysäcken. Regissören har svårt för att sätta punkt. Filmen får en slagsida åt det sentimentala. Krasst uttryckt är de sista trettio minuterna småsega.