Historisk Tinne fixade finalplats

OS: RIDSPORT Den är inte stor, men den finns där, men det ska inte pratas om den. Fram tills dagens lagfinal är avgjord är ordet medalj tabu och något varken ryttare eller ledare vill ta i sina munnar. – Vi pratar prestation i stället, säger Tinne Vilhelmson Silfvén.

Tack vare veteranens säkra ritt på pålitliga valacken Don Auriello som sista ekipage är dressyrlaget i OS-final som femma av sex lag. Procenten för Tinne: 76,429. Procenten för laget: 75,319. GLÖM MÖJLIGHETEN ATT utmana Tyskland och Storbritannien, som gör upp om guldet. Men till USA på tredje plats (76,971) är avståndet inte ointagligt. Mellan amerikanerna och svenskarna befinner sig Nederländerna. Där står fajten. Sverige har sämst utgångsläge, men Vilhelmson Silfvén ser möjligheter för henne, Patrik Kittel, Juliette Ramel och Mads Hendeliowitz.

– Det vore fantastiskt om vi kunde göra såna här prestationer en gång till. Det får bli vårt mål, vårt fokus. Vi går för att alla ska rida riktigt bra, ha en riktigt bra prestation. Vi pratar inte om medalj, utan om den bästa prestationen, ritten, det bästa åket. Varför vill ni inte prata medalj?

– Det är bättre att prata prestation, annars blir man nervös. Det får inte finnas med i uppladdningen. Sedan kanske det finns med omedvetet. EFTER KITTELS 74,586 på Deja – han tyckte domarna var alldeles för snåla – hade Vilhelmson Silfvén pressen på sig att ta laget till final.

– Jag var inte ”shaky”, tyckte det kändes bra att rida. Det där är olika från gång till gång. Det är så mycket som kan påverka för att man ska kunna hålla den förväntade uppladdningen. Det är stort ansvar att gå in när alla andra ridit så bra. Det är ett litet obehag men samtidigt skönt att veta att de andra gjort det bra. Och nu är du en av fyra svenskar som gjort sju OS-starter...

– Yes! Jag sade innan att nu ska jag väl bli nedskjuten (två förlupna kulor har hittills prickat ridsportsanläggningen i Deodoro) för att inte få göra det. Vi skrattade åt att det skulle väl vara sjutton om jag inte kom ända fram när jag var så nära, säger Vilhelmson Silfvén.

Hon sällade sig till det här sällskapet: Ragnar Skanåker, skytte, 1972-1996, Kerstin Palm, fäktning, 1964-1988 och Jörgen Persson, bordtennis, 1988-2012.

– Det är stort, det är kul, det är en ära.