Ingabritt Plate
Ingabritt Plate, Göteborg, före detta förste kriminalinspektör, har avlidit i en ålder av 96 år. Hennes närmaste är brorsbarnen Lise-Lotte, Anders och Marianne samt avlidne makens son Lars.
Ingabritt föddes i Göteborg och växte upp på Västergatan i Annedal. Huset ägdes av hennes morfar. Hennes mormor och morfar, pappa Sigvard som var sjökapten och mamma Karin, handarbetslärarinna, tre bröder och Ingabritt bodde tillsammans i landshövdingehuset, ett av de allra tidigaste.
Barnen gick i folkskollärarseminariets övningsskola alldeles i närheten. På sommaren flyttade familjen till ön Ängholmen ute vid Saltholmen. Där fanns det älskade sommarhuset Sigvard byggde 1929. Segling och båtliv var hela familjens stora intresse och på Ängholmen samlades släktingar och vänner varje sommar till långt in på 60-talet.
Ingabritt utbildade sig till sjuksköterska vid Sahlgrenska Sjukhuset men ganska snart sadlade hon om till det för kvinnor helt nya yrket polis. Sjuksköterskor kunde under namnet polissyster få anställning vid polisen redan innan kvinnor fick söka till polisutbildning. 1954 utnämndes sex polissystrar däribland Ingabritt, till kriminalassistenter och fick genomgå polisutbildning som de första kvinnorna i landet. Hon kom att arbeta framförallt med utredningar och förhör i samband med övergrepp mot barn. Pionjärkvinnorna från 1954 har hedrats genom att få ge namn åt var sitt sammanträdesrum på plan 5 i Göteborgs polishus.
Ingabritt gifte sig med kriminalkommissarie Per Hjalmarsson som gick bort 1990. Hon fick inga egna barn. Hon var i stället en generös och gästfri faster som aldrig glömde en födelsedag och som la ner oerhörd möda på vackra paket och blomsterdekorationer. Hon var mycket vänfast. I alla år umgicks hon med sina gamla barndomsvänner. Hennes brev under 40 år till bästa vännen som gift sig i USA finns sparade och ger en bild av en kvinna som engagerade sig i tiden och månade om andra. Hon var tidigt intresserad av jämställdhetsfrågor, var aktiv medlem i föreningar som Yrkeskvinnors klubb, Zonta och Fredrika Bremerförbundet.
Efter pensioneringen kunde Ingabritt och Per bo halvårsvis på sommarstället på Orust där de stortrivdes. Som änka började hon resa mer och ägna sig mycket åt kurser gärna på någon vackert belägen folkhögskola. Det blev vandringar, växtkurser och litteratur och kultur. Hon hade ett livligt umgänge med väninnorna. Sen gick de bort en efter en. Hon blev till sist ensam kvar av alla vänner och generationskamrater. Det sista halvåret tillbringade Ingabritt på Gråbergets sjukhem i Majorna, stadsdelen där hon som vuxen kom att leva hela sitt långa liv. Frid över hennes minne.
Lise-Lotte Plate de Rozario