Rockorkestern laddar för en sommarturné
Vårturnén räckte inte till, i sommar åker Nationalteaterns rockorkester på sommarturné med start på hemmaplan i Trädgårdsföreningen.
Konserthus-turnén, med två kvällar i Göteborg den 8 och 11 mars, visade sig inte räcka till. Publiktrycket var för stort och det egna spelsuget för starkt. Alltså bokade Ulf Dageby och Nationalteaterns rockorkester in en sommarvända också. Premiär på hemmaplan i Göteborg, i Trädgårdsföreningen den 29 juni.
– Det finns inget finare än att spela med ett bra band, jag kan knappt vänta på att få börja repa, säger Ulf Dageby entusiastiskt. TILL SKILLNAD FRÅN de flesta andra legendariska band finns det med Nationalorkesterns rockorkester egentligen ingen poäng med att romantisera eller efterfråga en originaluppsättning. Medlemmarna kommer och går och så har det alltid varit.
– Så var det med hela Nationalteatern, alltså teatern som egentligen var grunden till allt och som turnerade landet runt. Det var hundratals människor som passerade och bidrog på olika vis, minns Ulf Dageby. I DEN KONSTELLATION som åker med under nästa år finns bland andra Kalle Gustafsson Jerneholm, basisten från The Sountrack of Our lives, och Matilda Sjöström, känd från Steget och nya projektet Det brinner.
Det är starka personligheter, men de passar in i orkestern?
– Verkligen, rockorkestern har alltid varit ett salt gäng, det är så det ska vara. Sedan är det så roligt med nya människor som kommer Ulf Dageby, Stefan Missios, Matilda Sjöström, Håkan Svensson, Ulf ”Vinyl” Stenberg, Kalle Gustafsson Jerneholm och Håkan Nyberg.
I sommar spelar de i Göteborg, Helsingborg, Lysekil, Varberg och Huskvarna. Biljetterna är släppta. in, jag är alltid jättenyfiken på vart låtarna ska ta vägen med nya musiker, säger Ulf Dageby.
Vad är grejen med de där låtarna som gör att de fortfarande funkar?
– De har så många egenskaper. De är salta, roliga, existentiella, allt på en gång. Du vet, det står tonåringar framme vid kravallstaket som gråtande sjunger med i Rövarkungens ö och längst bak är det som ett grått töcken av folk i min egen ålder. Det är häftigt.
Hur reagerar du själv på låtarna numera?
– Det är samma sak som alltid. Jag är över sjuttiotre men rycks ändå med av vreden i Barn av vår tid och tröttnar aldrig på att sjunga Livet är en fest som ju egentligen är en ganska fin liten novell. Så nästa år blir härligt?
– Det blir det, sommarens spelning är ju mest fest och det är kul på sitt sätt. Men det ska verkligen bli roligt med konserthusen. Där finns möjligheten att prata lite mer med publiken, lägga ut texten mellan låtarna.