Hoppade av mormonerna
Namn: Efter ett helt liv i tro lämnade Hans Mattsson och hans familij mormonkyrkan.
Vi sitter i Málagas upputsade hamnkvarter. Det är hit Hans och Birgitta Mattsson har tagit sin tillflykt och börjat livet som på nytt. I Spanien. Just den här helgen är de på besök i Málaga för första gången.
– Bara detta, att kunna njuta av detta, att resa till Málaga, träffa några vänner och att slippa prestera, det är helt nytt för mig, berättar Hans.
Det är första gången de pratar med svensk media. Resan från att börja tvivla, till att aktivt begära utträde ur församlingen, och till att börja prata om det i offentligheten har varit lång.
– Det är mycket man riskerar när man vill lämna en organisation som mormonkyrkan, berättar Hans och Birgitta. Även om det inte är så stränga regler som i vissa andra församlingar som kräver total utfrysning av den som har ”hoppat av”, så riskerar den avhoppade ändå att få förstörda familje-, släkt- och vänskapsrelationer. DEN LÅNGA RESAN började med Hans farfar Oskar på 20-talet.
Två unga missionärer från Amerika kom och knackade på dörren där han bodde fattigt med sin familj i Olskroken.
Snart var hela familjen involverad i mormonkyrkan och de spred läran till sina barn, som spred läran vidare till sina barn, alltså Hans och hans tre syskon. Hans var en ambitiös pojke och ville göra sitt allra bästa för att uppfylla sina föräldrars och Guds förväntningar. Följde man bara vissa regler så blev man välsignad, fick han lära sig. Gjorde man det inte så hamnade man i helvetet.
– Det fanns inget där emellan. Det var svart eller vitt, ont eller
gott. Jag ville naturligtvis hålla mig på rätt sida av strecket, säger Hans.
Och det gjorde han framgångsrikt. Efter ungdomsåren blev han kallad till att genomföra en tvåårig missionärsperiod i England. Han lärde sig språket och var duktig på att rekrytera nya medlemmar till församlingen. Väl hemma i Göteborg igen avancerade han snabbt i hierarkin i kyrkan och blev betrodd med många ledaruppdrag i församlingen.
UNGEFÄR SAMTIDIGT TRÄFFADE han också 17-åriga Birgitta. Birgitta kom från ett hem som inte hade någon erfarenhet av att tillhöra någon kyrka och familjen reagerade inte på att hon började träffa Hans och med tiden bli mer och mer involverad i mormonkyrkan. Tvärtom, familjen litade på att hon skulle göra det rätta.
Det rätta för Birgitta var att vara med Hans. Och för att kunna dela livet med Hans blev det nödvändigt att bli medlem i och tillhöra mormonkyrkan.
– Men jag har hela tiden burit på en egen, fast och personlig övertygelse. Och när Hasse långt senare började tvivla ville jag inte höra på ett ord. Skulle han nu komma och förstöra allt vi hade byggt upp, allt det som vårt liv kretsade kring, berättar Birgitta.
FÖR SÅ VAR det. Livet med de fem barnen, den övriga släkten och gemenskapen i församlingen byggde just på den gemensamma synen och tilltron på det som ledarna förkunnade. Man behövde inte söka sig annan kunskap eller egna svar från Gud. Det räckte ju att ledarna hade alla svar. Undrade man något så var det till dem man gick.
– Jag har egentligen inte haft någon personlig relation till Gud under alla år, berättar Hans. Och det har varit det värsta för mig under de senaste åren. Känslan av att ha blivit så fullständigt grundlurad. Hur kunde jag bli det, frågar Hans och hans ögon grumlas av tårar.
Hans nådde den absoluta toppen i hierarkin i mormonförsamlingen i världen och blev till sist kallad till att verka som ”70”, en av cirka 300 andliga ledare som verkar rakt under kyrkans ”apostlar”, alltså de 15 högsta ledarna i världen. Ingen svensk mormon har kommit så högt upp i hierarkin. Ingen så hög ledare har heller i offentligheten avslöjat sina tvivel i modern tid.
Men där någonstans föll Hans ihop. Han arbetade som regionchef på dataföretaget Capella och förväntades parallellt med det resa runt i Europa varje helg för att föreläsa för de yngre mormonerna runt om i Europa. Det slutade med dålig hälsa och bypass-operation under 2005.
SAMTIDIGT KOM PLÖTSLIGT tvivlen över Hans. Kunde det verkligen stämma, detta han hade fått lära sig från det han var liten bebis? Allt det han visste, allt han kände som sanningen? Han började läsa på och hittade lucka efter lucka. Plötsligt stod det klart för honom. Detta var påhitt. Det stämde inte. Den sanning han levde efter var inte sann.
– Då öppnade sig falluckan. Och då började jag må ordentligt dåligt. Om inte allt detta stämde, varför skulle jag då leva, vad fanns det för mening med alltihop undrade jag, berättar Hans.
Det började ryktas om hans tvivel och snart hörde en journalist från New York Times av sig. Mötet resulterade i ett långt reportage och foto på framsidan på tidningen i juni 2013. Och då fanns det inte längre någon återvändo.
Livet förändrades. Relationer försämrades eller bröts helt. Andra blev inspirerade av Hans och hans familj och gav dem modet att våga ta steget ur församlingen. Hans och Birgitta sålde sitt lantställe i Mölnlycke och köpte ett hus i Alicanteregionen i Spanien. Här bor de nu på heltid sedan 2013.
– Här är vi på något sätt fredade. Bruset finns i Sverige. Inte här, säger de.
Vad är din sanning i dag, Hans?
Hans funderar ett ögonblick och pekar sen bort mot sin livskamrat tvärs över bordet.
– Det är att jag älskar henne. Det är det enda jag vet är helt sant, att jag älskar henne och våra barn och våra barnbarn. Det är konkret, något jag kan ta på och som berör mig djupt.
BIRGITTA HAR SUTTIT med och stöttat Hans under hela intervjun. Hennes väg har varit lite enklare eftersom hon inte var född mormon. Hon levde ju på ett helt annat sätt, innan, berättar hon.
– Man kan säga, att förut var det jag som följde Hasses väg. Nu är det lite tvärtom, avslutar Birgitta.
”Det är mycket man riskerar när man vill lämna en organisation som mormonkyrkan”