Smaskiga veganburgare – men annat bör finslipas
Krogkollen är GP:s fredagsguide till Göteborgs krogliv. Med en femhundring på fickan ger sig Agnes Arpi och Fredric Askerup ut för att testa upplevelsen på stans krogar.
Vi får uttryckligen en timme på oss. Bokningen till klockan 20 gick igenom utan krusiduller, och informationen om öppettider på både hemsida och Facebook ger vid handen att vi egentligen borde ha gott om tid på oss. Men vi får en timme, nästan lite på nåder. STRESS BLIR DÄRMED
kvällens övergripande tema. De två som är först på plats får frågan om de vet vad vi andra vill ha, så att de kan beställa i förväg. När vi alla fyra efter en kort stund sitter samlade rationaliserar vi därför bort både betänketid och förrätter, som inte verkar så kul ändå, och går direkt på de veganska burgarna. GÖTEBURGARE HAR TRE
restauranger i staden, och här på Andra Långgatan 11 är det veganskt som gäller.
Burgarna, alla döpta till olika kvinnonamn, byggs av bland annat tofu, svamp, sojafärs, kikärtor och kidneybönor. Fyllningarna är generöst tilltagna. Inte minst på burgaren Britt-Inger, en massiv matmanifestation som gör succé direkt. Förutom själva burgaren, en välsmakande kombination av svarta bönor och tofu, samsas örtmajonnäs, champinjonost och grönsaker i ett organiserat kaos. Det är omöjligt att äta snyggt och det smakar massor. Britt-Inger vägrar vara köttburgarnas tråkiga kusin från landet. Ingen ställer Britt-Inger i hörnet! EVA-LENA HAR INTE riktigt samma tur.
Till burgaren gjord på tofu lovas bland annat selleri, chipotle och lime, men sällskapet sitter och fnular på vad den egentligen smakar en stund innan hon får ur sig ”…mynta?”. Någon selleri märks i alla fall inte av, inte heller någon hetta. Gott, men lite mjäkigt alltihop. NY I SPALTEN är ”typ LCHF”mannen, som ironiskt nog tidigare gick under namnet hamburgarkillen, vilket givetvis innebär en extra utmaning för de restauranger som har nöjet att få honom som gäst.
Men eftersom han knappast är ensam i detta land och i denna tid med att plocka bort och lägga till på tallriken ser jag honom som en krydda i sammanhanget.
Och även LCHF-mannen får äta denna kväll. En Anna-Karin, sojafärsbaserad, utan bröd men med klassisk dressing och grönsaker, blir hans lott, och han visar sig vara nöjd med den rökiga smaken, den goda osten och de fräscha grönsakerna. VI ÖVRIGA ROAR oss också med sötpotatispommes av allra bästa snitt.
Eftersom söndagsplåga råder dricker vi läsk, förutom LCHFmannen som har den där självbelåtna dietminen i fejset, där han sitter med sitt vuxna vatten.
Nu börjar tiden rinna ut, och med nöd och näppe hinner jag knipa en milkshake från efterrättsmenyn. En överdådig skapelse med grädde, hallon, glass, sojamjölk och, som kronan på verket, turkisk peppar. Klart det blir bra. GÖTEBURGARES VEGANSKA version står stadigt i själva maten. Här är det i stället annat som behöver finslipas.