Sverige måste täppa till luckorna i terrorlagstiftningen.
Islamisk extremism. Den islamiska extremismen är betydligt bredare än den mindre gruppen våldsbejakande jihadister som sprider skräck. Både islamister och islamiskt konservativa är en del av extremismen.
Kristina Bergman Alme (L) Robert Hannah (L)
De islamiskt konservativa, alltså inte jihadister eller andra islamister som drömmer om ett kalifat och sharialagar, är den stora grupp vars värdegrund alltför länge har fått förhållandevis fritt spelrum. Genom detta har vi svikit särskilt kvinnor, HBTQ-personer och ex-muslimer. Sluta spela de islamiska extremisterna i händerna och gör klart att alla idéer och traditioner inte är välkomna i vårt samhälle, skriver Omar Makram, GAPF.
Extremism är inte nödvändigtvis våldsam, och bryter inte heller alltid mot lagen, men kan ändå vara skadlig för samhället.
När det gäller islamisk extremism tenderar folk vanligtvis att förväxla de olika skikten som finns inom den. Oftast förknippas extremister med dem som använder vapen och bomber, men det är viktigt att förstå att det finns olika typer av islamiska extremister.
Islamiska extremister kan klassificeras i tre kategorier som kan illustreras som koncentriska cirklar. I den innersta cirkeln finns jihadisterna som tror på att upprätta ett kalifat och införa sharialagar genom våld och krig.
Sedan har vi en vidare cirkel: islamisterna. De tror inte nödvändigtvis på att använda våld, de vill också bygga ett kalifat och införa sharialagar, men de använder en politisk plattform och ironiskt nog även demokratiska verktyg.
Därefter har vi den mycket vidare cirkeln bestående av islamiskt konservativa.
De islamiskt konservativa identifierar sig inte nödvändigtvis som islamister, men de har extremt konservativa och reaktionära åsikter. De förenas av följande värdegrund:
Begränsar andras frihet
Allt annat än heterosexualitet anses vara en sjukdom eller perversitet som förolämpar gud och borde inte vara tillåtet. Denna åsikt leder naturligtvis till förtryck och förföljelse av HBTQ-personer.
Föreställningen om mannen som kvinnans förmyndare cementerar den patriarkala strukturen och strider uppenbart mot principen om jämställdhet.
Friheten för mannen att slå sin ohörsamma hustru innebär gudomlig sanktion att utöva våld mot kvinnor.
Kyskhetskulturen innebär att en god kvinna visar blygsamhet och att hon inte exponerar sina behag för andra män, annars är hon en hora. Kvinnan reduceras till ett sexobjekt som bör dölja sig för att inte inleda männen i frestelse.
Vi kan se att denna kyskhetskultur har gått så långt att flickebarn tvingas bära hijab. Detta är en sexualisering av deras kroppar som berövar dem deras barndom.
Relationer utanför äktenskapet skambeläggs. Kvinnor förnekas sin sexuella frihet och konsekvenserna av att gå emot normen är fruktansvärda, om inte rentav livsfarliga. De flesta skulle inte våga gå emot normen ens om de ville, av rädsla för följderna. Detta är en form av förtryck, även om det inte är ett lagbrott.
Den islamiska doktrinen kräver alltså könssegregation för att bevara kyskhet och kontrollera kvinnors sexualitet. Detta får förfärliga konsekvenser för förhållandet mellan könen och deras syn på varandra.
Bevarar hederskultur och förtryck
Alla dessa reaktionära värderingarna bidrar till bevarandet av hederskultur och förtryck. Dessa värderingarna bör motverkas och får inte tillåtas sprida sig i vårt samhälle. Religionsfrihet betyder inte gränslös frihet som går så långt som att bryta mot andras frihet och värdighet.
Men det finns en annan extremistgrupp inom vänstern som förvärrar problemet. Den gruppen är postmodernisterna som ser allt och alla genom maktperspektivets glasögon, en extrem form av kollektivism där människor delas in i förtryckare och förtryckta enligt en identitetshierarki baserad på vissa biologiska markörer eller etnicitet och med liten förmåga att se individen.
Denna grupp är behäftade med ett så starkt postkolonialt skuldkomplex att de ibland går så långt som att beskylla den västerländska kulturen för allt ont vilket medför anti-västerländska stämningar och ett förhärligande av icke-västliga kulturer.
Förutom, eller snarare på grund av just detta, har de gjort kulturrelativismen central i sitt tankesätt. De slår fast att icke-västliga värden bara kan förstås inom den för väst främmande kulturen i dess egen kontext och att vita personer inte kan värdera ickevästliga kulturuttryck, som därför heller inte kan eller får ifrågasättas.
Detta leder till en form av moralrelativism, där det slås fast att inga värden är objektivt goda eller onda och att de bara kan värderas i subjektiv bemärkelse.
Dessutom har de också identifierat förtryckaren som den vite mannen, och de förtryckta som de icke-vita muslimerna, vilket gjort dem extremt ovilliga att kritisera ultrakonservativa, reaktionära värderingar inom den grupp som uppfattas som förtryckt, eller påtvinga dem värden som dessa ser som västerländska. Resultatet är ett stort svek mot alla de individer som är förtryckta inom dessa grupper, särskilt kvinnor, HBTQ-personer och ex-muslimer.
Allt det jag sagt ovan spelar de islamska extremisterna i händerna. Postmodernisterna gör det möjligt för dessa att saluföra sina egna idéer och narrativ i ett vakuum där de aldrig kritiseras, aldrig utmanas. Det gör det också möjligt för de islamiska extremisterna och den postmoderna vänstern att kasta tröttsamma anklagelser om rasism eller ”islamofobi” på den som vågar tala om högst relevanta problem och har goda skäl att göra det. Det stänger ner debatten och tystar all kritik.
Värdeassimilering
Så vad bör göras? Finns det en lösning? Ordet assimilation har en dålig klang, men när jag använder det talar jag inte om att fira midsommar eller jul eller att någon förväntas äta sill och potatis och julskinka. Jag talar om assimilering av vissa grundvärderingar. När det gäller HBTQ-personers rättigheter och jämställdhet behöver vi en värdeassimilering. Vi måste överge kulturrelativismen och moralrelativismen och vara tydliga med vilka värderingar vi står för.
Det är också av yttersta vikt att vidmakthålla grunden för ett fritt och öppet samhälle: tankefrihet och yttrandefrihet. Vi måste göra upp med besattheten av politisk korrekthet som alltför ofta leder till en kombination av både censur och självcensur och som undergräver alla försök till konstruktiva samtal om de problem vi har samt förstör möjligheten att finna lösningar på dem.
Vi måste göra det klart, att även om alla människor har samma värde och alla är välkomna till vårt land, så har inte alla idéer och traditioner samma värde och vissa av dem är inte välkomna i vårt samhälle.
Religionsfrihet betyder inte gränslös frihet som går så långt som att bryta mot andras frihet och värdighet
När det gäller HBTQ-personers rättigheter och jämställdhet behöver vi en värdeassimilering