Staten måste ha rätt att inskränka det kommunala självstyret för att skydda Sverige.
Staten måste ha rätt att inskränka det kommunala självstyret för att skydda Sverige från främmande makt.
Jenny Sonesson
Det blir ingen djuphamn i Lysekil. I februari skulle kommunen ha besvarat det kinesiska företaget Sunbase International Holdings förfrågan. Omfattande svenska protester har gett de kinesiska investerarna kalla fötter.
Hur ska vi ställa oss till det kinesiska intresset att investera i Sverige? Det kan självklart vara positivt men vi får inte blunda för att kinesiska företag kan ha andra mål än rent kommersiella. Putins Kreml har ögonen på sig men tyvärr finns inte samma medvetenhet om investeringar via det mäktiga kinesiska kommunistpartiet.
Turerna kring ”Lysekina”, som miljardprojektet kallats i folkmun, för tankarna till talesättet ”Det finns inga gratisluncher” vars innebörd är att ingenting i slutänden är fritt. Det gäller även kostnadsfria kinesiska containerhamnar. DET VAR I november förra året som nyheten kom att en kinesisk affärsgrupp vill anlägga en hamn i miljardklassen i Brofjorden med ambitionen att bli Nordens största containerhamn. Lysekils kommun var positiv och gav klartecken till en förstudie. Kommunledningen uppgav att bygget inte skulle medföra kostnader för Lysekil eftersom de kinesiska investerarna skulle äga och driva hamnen (SVT 23/11 2017).
Jan-Olof Johansson (S), ordförande i Lysekils kommunstyrelse, tonade ner farhågor om att Kinas kommunistregim hade geopolitiska intressen med hamnen. Projektet var, enligt honom, mindre riskfyllt än kinesiska investeringar i exempelvis Volvo.
Magasinet Fokus avslöjade i december att Sunbase, som är baserat i Hongkong, ägs och styrs av affärsmannen Gunter Gao Jingde som har en nära relation till både Kinas kommunistparti och landets försvarsmakt.
Ett talande exempel är att alla de 18 markområden som företaget äger i Hongkong används av kinesisk militär. Gunter Gao Jingde är sedan över tjugo år delegat i Kinesiska folkets politiska rådgivande konferens (CPPCC), Kinas överhus, som utses av kommunistpartiet (Fokus 21/12 2017). KINAS GLOBALA INVESTERINGAR är inte bara ekonomiskt motiverade utan är en del av en väl uttänkt strategi för att öka diktaturens internationella inflytande varnade nyligen Kristina Sandklef som är oberoende Kinaanalytiker. Hon har en bakgrund bland annat som säkerhetspolitisk analytiker hos Försvarsmakten och marknadsanalytiker med fokus på Kina för Ericsson.
Sandklef anser att det finns en naiv tro på att handel med Kina ska leda till politiska reformer och demokrati. Det kinesiska kommunistpartiet vill till varje pris behålla makten och har ett stenhårt grepp om näringslivet. Samtliga företag tvingas till exempel ha partikommittéer. Hon pekar även på att den kinesiska nationalismen eldas på av kommunistpartiets propaganda att Kina måste återta sin rättmätiga plats i världen (Kvartal 5/2). HAMNPROJEKTET I LYSEKIL, om det sjösatts, skulle ha kunnat utgöra fara för svensk försvarsförmåga varnar Sandklef. Kontroll över västkusten är avgörande vid ett anfall österifrån. Det är knappast en hemlighet att Kina har täta förbindelser med Ryssland. Det är en varning som inte ska avfärdas.
Innan jul konstaterade Försvarsberedningen i en rapport om inriktningen av totalförsvaret (Ds 2017:66) att västkusten med Göteborg är geografiska områden som är särskilt kritiska i händelse av en kris eller krig. Göteborgs hamn är av central betydelse för försörjningen av Sverige, Finland och Norge.
För att kunna motstå ett angrepp är möjligheten att upprätthålla förbindelser västerut av existentiellt intresse för Sverige men även för Finland. Det är också en förutsättning för att kunna erhålla hjälp av tredje part.
En lärdom från hamnprojektet i Lysekil är att lokalpolitiker inte ska bedöma säkerhetspolitiska risker med utländska investeringar och det gäller särskilt infrastruktur.
EN LÄRDOM FRÅN hamnprojektet i Lysekil är att lokalpolitiker inte, ens på ett inledande stadium, ska bedöma säkerhetspolitiska risker med utländska investeringar och det gäller särskilt infrastruktur. Det är uppenbart att staten i dessa fall måste ha självklar rätt att inskränka det kommunala självstyret för att kunna skydda Sverige från främmande makt.