Ralf Gyllenhammar: ”Äntligen!”
Mustaschsångaren blir prillig av lycka och In Flames-medlemmen laddar med förstapressar. Så reagerar metal-världen på Metallicas pris.
Ralf Gyllenhammar, sångare i Mustasch är alldeles till sig när GP ringer upp.
– Äntligen, säger jag bara! Så jävla styvmoderligt som hårdrocken har blivit behandlad under alla år. Jag säger som Max Martin: Varför ska alla utom metal få bidrag? Det var på tiden.
Hur stor påverkan har Metallica haft på musikscenen?
– Det stora med dem är att de inte har varit ett dugg rädda för att testa nya saker. De trodde på sin grej och har inte följt någon trend utan varit trendsättande själva. De är inga fegisar och nu är de större än Stones.
Gillar du dem själv? —
”Jag tror det öppnar upp väldigt mycket. De är flaggbärare för den tyngre metalscenen. Att sälja ut Ullevi säger väl allt, men det här är sista foten genom väggen.”
Som fan! Jag har aldrig träffat någon av dem, men hoppas såklart att vi får spela på galan. Jag sms:ar genast att vi spelar gratis! ANDERS IWERS som spelar i Tiamat och är hårdrocksexpert på Bengans, har en något svalare inställning.
– De är absolut välförtjänta av priset, men om man ska ge det till ett banbrytande metaland så är det konstigt att de hoppar över Motörhead och Black Sabbath.
Vad betyder priset för metalvärlden?
—
Inte så mycket alls. Metalvärlden bekymrar sig inte om Polarpriset. Det är klart att det är ett erkännande, men betyder inte så mycket i det stora hela för genren. En klapp på huvudet.
Han funderar också på vem som ska göra den traditionsenliga tolkningen av vinnarens musik på prisutdelningen och spår att det inte blir något band i samma genre.
-- Jag skulle bli skitglad om det blir In Flames, men det tvivlar jag på. Det vore ännu härligare om ett yngre dödsmetallband gick upp på scen, men det blir väl Bo Kaspers. NICLAS ENGELIN från just In Flames blev i alla fall väldigt glad när priset offentliggjordes.
– Det är fantastiskt. Det innebär en acceptans för den lite hårdare musiken, även om Metallica numer NICLAS ENGELIN (IN FLAMES), om prisets betydelse är väldigt mainstream.
Han är själv ett stort fan och minns väl när han köpte sin första Metallicaskiva på Frölunda torg 1984.
– Sedan dess har det varit kärlek. Fortfarande kan han känna pirret när idolerna släpper en ny skiva.
– Jag minns när vi turnerade i USA och de släppte Hardwired ... to self-destruct. Jag och en kompis tog taxi till Rough Trade i Bronx, det kändes som vi var 15-16 år igen. Vi var en dag för tidiga men fick köpa varsitt ex på röd vinyl ändå.
Vad tror du att priset betyder för metalscenen?
– Jag tror det öppnar upp väldigt mycket. De är flaggbärare för den tyngre metalscenen. Att sälja ut Ullevi säger väl allt, men det här är sista foten genom väggen.
Han tvekar inte på frågan om han skulle tacka ja till att gå på prisutdelningen.
– Får jag en inbjudan ska jag stå där på röda mattan med min samling av förstapressar för att få dem signerade, haha. FILIPPA NÄSSIL i Thundermother gillar valet av pristagare.
– Min spontana reaktion är att det är skitkul att ett så otippat band får komma in i den kretsen, säger hon.
– Sen tänker jag att de knappast är några musikaliska virtuoser, haha. Men bara att de har hållit ihop som band i så många år gör att de förtjänar priset.
Vem borde få tolka Metallica på prisutdelingen?
– Då skulle jag välja en tidigare pristagare, Youssou N’Dour. En afrikansk tolkning vore häftigt att höra. Eller Sousou och Maher Cissoko. De är skitbra!