Tog klivet – till Kanada
Namn: De fastnade för människorna i Calgary och flyttade dit – nu har makarna Larsson bott där i 40 år.
Att ta med sig de svenska traditionerna och leva i Calgary är det bästa makarna Larsson från Landvetter har gjort. Just att få vara svenskar i det nya, fria landet var vad som fick dem att stanna kvar. Nu har de det bästa av två världar och många fantastiska minnen.
Efter flera vändor utomlands inom arbetet visste Lars Larsson att han längtade bort från Sverige och Landvetter. Det tog däremot ett litet tag att övertyga sin fru, RosMarie Larsson, om att följa med.
– Jag kunde inte ett ord engelska när vi flyttade hit, säger Ros-Marie när hon häller upp kaffet.
På bordet står en hemmagjord semmeltårta och en skål med fruktsallad. Från hörnlägenheten på sextonde våningen har de utsikt över nästan hela Calgary, från det nybyggda barnsjukhuset som ser ut att vara gjort av lego-bitar till skyskraporna i downtown och den frusna floden som rinner genom staden. DET VAR FÖR snart 40 år sedan som paret besökte flera städer i USA och Kanada under en arbetsresa. Lars hade en egen firma inom det grafiska och åkte vart femte år på en stor mässa. I New York och Chicago blev de tillsagda att inte gå utanför hotellet ensamma. På kvällen behövde de vara en stor grupp för att kunna vara säkra ute.
När de kom till Toronto hade
Ros-Marie tröttnat på mässorna och ville se sig om i staden.
– När jag frågade i receptionen om jag kunde gå ut själv bara tittade hon på mig. Sen gick jag ut och gick den stora gatan ner i en halvtimme. Det var fantastiskt, säger Ros-Marie.
När de var hemma i Landvetter igen var saken klar. Ville Lars fortfarande åka skulle Ros-Marie följa med, men då fick det bli Kanada.
ÅRET INNAN FLYTTLASSET gick var makarna på besök i Calgary. De kom i kontakt med en kvinna som bjöd med dem på ett möte för svenskar. De fastnade för människorna och stämningen och nästa dag åkte de tillbaka till kvinnan som öppnade dörren och sa: jag visste att ni skulle komma tillbaka. Hon kom att bli deras granne och bästa vän när Ros-Marie och Lars i maj 1982 flyttade sina liv till Calgary. Deras två söner Magnus och Simon var då tio och sex år gamla. Nästan direkt började de engagera sig i svenska föreningen och i dag är Lars kassör och Ros-Marie aktivitetsansvarig.
– För mig har föreningen betytt väldigt mycket. De har blivit vår familj. Man kommer väldigt nära varandra och jag hade inte klarat mig utan dem när vi flyttade hit, säger Ros-Marie.
DE SVENSKA TRADITIONERNA är viktiga för makarna och tack vare sitt svenska umgänge kan de fira rejält, även på andra sidan Atlanten. Men trots att de värnar om det svenska är det det kanadensiska som de fastnat för. Människorna och mentaliteten i en stad som trots sina över en miljon invånare påminner om en småstad.
– I Sverige hade jag varit en pensionärsjävel. Här är jag senior citizen. Jag har aldrig längtat hem. Jag gillar folket här och allt är så enkelt, det finns inga klasskillnader här, säger Lars.
DE MINNS SÄRSKILT en händelse när de en fredag efter jobbet gick till puben tvärs över gatan. När de ätit och druckit kom servitrisen fram och meddelade att notan redan var betald.
– Han där har betalat, sa hon och pekade på en man. Då var det verkställande direktören på Lasses jobb som satt där. Det hade ju aldrig hänt i Sverige, säger Ros-Marie.
Lars nickar och fyller på sin kaffekopp. När han tagit en stor klunk fyller han i.
– Du kan gå in på en bar eller pub och alla är klädda i gamla jeans och skjorta. Han bredvid kan vara miljonär, och det är han ofta, men det är ingen skillnad här. Det finns inga titlar eller snobberier, man är på samma nivå.
DET HAR PARET fått flera bevis på. Bland annat när de hade Håkan Loob, en av Sveriges mest framgångsrika ishockeyspelare genom tiderna, och hans fru Marie Loob över på middag och sedan blev nära vänner. Eller den gången när Lars fick bjuda prins Bertil på en dubbel vodka med is.
– Så många kända svenskar som varit här som vi aldrig hade fått träffa om vi bott i Sverige. Det var vid vinter-OS 1988 som jag frågade om man får bjuda prinsen på en drink. En martini ville han ha, men det hade jag inte. Vad har du då frågade han. Vodka sa jag. En dubbel med is skulle han ha då, säger Lars och skrattar så kaffet nästan skvimpar över i koppen.
CALGARY HAR ETT torrt inlandsklimat med över 300 soldagar om året. För Ros-Marie är det helt perfekt, trots uppväxten på Orust.
– Havet och segling var aldrig något för mig. Jag vill inte bo på landet och se hur gräset växer. Jag vill vara i stan.
Och mer stad än så här blir det knappast, med Trans Canada Highway 1 som susar förbi, långt där nere, höghusen i öst och ändlösa bostadsområden i väst.
Här har de barn och barnbarn, svenskt kaffe och varandra – allt de behöver.
”Jag kunde inte ett ord engelska när vi flyttade hit” ROS-MARIE LARSSON
”I Sverige hade jag varit en pensionärsjävel. Här är jag senior citizen.” LARS LARSSON