Hög hyra för Kamratgården

IFK Göteborg vill äga och Varbergs Stenfastigheter sälja. Ändå – och trots oväntat hög årlig hyra – köps Kamratgården inte tillbaka. Skälet är glasklart.

SPORT: Efter försäljningen 2015 betalar IFK Göteborg i snitt 240 000 kronor i månaden för att få vara på Kamratgården. ”Det var inget dåligt avtal Varbergs Stenfastigheter förhandlade sig till när nöden tvingade IFK att sälja”, skriver Mattias Balkander.

Vi kan börja med att stryka symbolvärdet, det som fick klubbens hedersordförande Gunnar Larsson 2015 i GP att retoriskt undra ”hur man kan sitta i styrelsen och inte ha större känsla för vad Kamratgården betyder?”

Larssons tillägg ”det är ju hjärtat i hela verksamheten” delades av både medlemmar och utomstående.

Det är dock inte vad det här handlar om.

IFK Göteborg hade inget val.

Sedan IFK Göteborg i slutet av 2015 sålde Kamratgården till Varbergs Stenfastigheter och dotterbolaget Anno 1904 Fastigheter AB har IFK Göteborg betalat cirka sex miljoner kronor i hyra, visar GP:s granskning.

DOTTERBOLAGETS ÅRLIGA VINST på cirka en miljon kronor bekräftar bilden av det aldrig har varit tal om någon sponsring eller ”Blåvittpris”, vilket framkom mellan raderna när köpet genomfördes.

För att förstå den här historien är det viktigt att komma ihåg att den dåvarande styrelsen, ledd av Karl Jartun och där Ulf Ivarsson var kassör, inte hade något egentligt alternativ.

IFK Göteborgs bokslut, det egna kapitalet och – runt hörnet – elitlicensen stod och föll med åtgärden, hur smärtsam den än var för föreningens medlemmar.

Nuvarande kassören Jakob Andreasson tillhörde de största kritikerna.

DET PARADOXALA GP:S granskning visar är att hyran, det vill säga den årliga nettokostnaden för IFK Göteborg, överstiger en trolig årsränta vid ett återköp.

En någorlunda rimlig hypotes är att priset på Kamratgården åtminstone inte understiger försäljningsvärdet på 40 miljoner kronor från 2015 och att IFK Göteborg till banken vid ett eventuellt köp behöver kontantbetala 20 procent eller åtta miljoner kronor.

Det skulle nagga på det egna kapitalet på 10,3 miljoner kronor i en sådan utsträckning att elitlicensen skulle hotas – och är därför inte aktuell.

DÄRFÖR TVINGAS IFK Göteborg även fortsättningsvis betala nästan tre miljoner i årlig hyra för ”sin” anläggning samtidigt som ägaren gör en vinst på en miljon.

Det var inget dåligt avtal Varbergs Stenfastigheter förhandlade sig till när nöden tvingade IFK att sälja.

Det var ”strictly business”.

Även Öis och Gais hyr sina anläggningar och saknar i nuläget planer att köpa tillbaka dem.