Viktig varg i Västra Götaland
DEN SVENSKA VARGSTAMMEN uppskattas till omkring 350 vilda vargar, enligt Naturvårdsverket. Arten kräver stora ytor och söker sig därför längre söderut.
Länsstyrelsen i Östergötland meddelade i februari att ett vargpar spårats norr om sjön Roxen. Honan löper och valpar kan födas denna vår. Det är första gången i modern tid som Östergötland har ett vargrevir.
Arten förekommer även i Västra Götaland och sedan början av året vistas en genetiskt viktig varghanne här. Länsstyrelsen har analyserat DNA-prov från hanen och konstaterat att vargen är av finländskt-ryskt ursprung.
Förhoppningen är att hans värdefulla gener kan spridas för att motverka inaveln i den skandinaviska populationen. Vargstammen i både Sverige och Norge är i stort behov av gener utifrån.
För att Sverige ska ha en livskraftig vargstam behöver beståndet omfatta minst 300 individer enligt en utredning av Naturvårdsverket. Myndigheten slår också fast att det är nödvändigt att det vart femte år invandra minst en varg från Finland eller Ryssland som fortplantar sig med skandinavisk varg. OM DET INTE sker måste vargstammen tillåtas att bli avsevärt mycket större för att öka den genetiska variationen. Därför borde de som förespråkar en förhållandevis liten svensk vargstam vara positiva till de genetiskt värdefulla vargarna och välkomna att fler invandrar österifrån.
Alternativet är ju att vargarna måste bli mångdubbelt fler för att motverka den ohälsosamma inaveln. Tjuvjakt på genetiskt värdefulla vargar borde straffas extra hårt eftersom det är ett angrepp på den svenska faunans mångfald.
Riksdag och regering har i rovdjurspolitiken slagit fast att vargen ska ha gynnsam bevarandestatus och skyddet av varg regleras även av EU:s art- och habitatdirektivet som införlivats i svensk lag.
Värmland, Dalarna, Gävleborg och Örebro hyser 85 procent av landets vargar. En färsk undersökning av Novus som gjorts på uppdrag av Sveriges Radio visar att 41 procent av invånarna i dessa vargtäta län är nöjda med dagens vargbestånd men 13 procent vill ha fler. Däremot önskar 29 procent färre vargar (SR 10/4). EN FÖRUTSÄTTNING för att varg ska tolereras är emellertid att djuren är skygga och håller sig borta från människor och tamdjur. Det är särskilt viktigt när vargar söker sig till tätbefolkade bygder.
Därför är det avgörande att se till att varg och hund inte korsas så att hundens orädda inställning till människan inte sprids bland vilda vargar.
Det här låter kanske osannolikt och för tankarna till Jack Londons fiktiva äventyrsroman från 1906 om varghybriden Vittand (White Fang). Men faktum är att i mars avslutades jakt på en flock varghybrider i Sörmland.
De sex stycken hybriderna var resultatet av att en varghona parat sig med en hund. Att detta ens skett är ett tecken på desperation från tikens sida.
Om den svenska vargstammen krymper och blir mer inavlad kan man inte utesluta att löpande vargar söker hanhundars sällskap. Det skulle vara förödande för arten. Därför är det viktigt att värna vargar med rötter utanför Skandinavien som hanen i Västra Götaland.