Akademien offrade sina
SLUT FÖR SEKRETERAREN. i rollen som ständig sekreterare, men långt fler hoppas att det ska ordna sig på något sätt, att bråken ska ta slut, att den briljanta fru Danius ska få fortsätta sin färgstarka förnyelse av den gubbgrå klubb som är Svenska Akademien. SARA DANIUS GRATULERAR pristagaren med stadig röst, om underläppen darrar en aning är det mest av undertryckt humor. Hon verkar inte kuschad. Ledamoten Sara Stridsberg ger sin hyllning till Agneta Pleijels författarskap. Hon minns hur hon som ung student läste Pleijels diktsamling Änglar, dvärgar på Ofvandahls konditori i Uppsala, och blev berörd för livet. Med beundran betonar hon Pleijels skenbara enkelhet.
Agneta Pleijels eget tal går inte heller av för hackor. Hon beskriver en mystiskt försvunnen läsupplevelse i barndomen. En indianbok om gossen Black Moon och hans initiation i vuxenlivet genom smärta och förmågan att avstå. ”Det man redan vet är inte värt att skriva om”, sade Agneta Pleijel. Att skriva är att röra vid förluster.
Som en sibylla cirklar Pleijel runt konsten att bli vuxen, att bli en hel människa genom uppoffring och förlust. Är det meningen att vi ska tänka på den dysfunktionella Akademien? Det är i alla fall svårt att låta bli. Agneta Pleijel tackar de båda Sarorna som gjort denna dag till en fest, och betygar alla de skrivande kollegorna i Akademien sin respekt. SEDAN VIDTAR KALAS i sekreterarens rum. Hr Engdahl minglar inte. Men han närvarar ändå, genom sitt porträtt på väggen, i galleriet av alla gamla ständiga sekreterare i guldram, som Hr von Rosenstein, hr Wirsén och hr Karlfeldt. Alla blickar de storögt och skräckslaget ner på Sara Danius och hennes specialinbjudna gäster: feminister och rabulister, Athena Farrokhzad och Camilla Läckberg, arm i arm med Marie-Louise Ekman och Jesper Svenbro. En fin mix!