Jag minns alla mina felköp

jag har max en timme, sen är mammas tålamod slut, och det är enbart den här tråkiga sportbutiken i Torslanda som gäller. ”Om du inte väljer något nu så blir det inget!” ekar i huvudet medan jag svettig halvspringer mellan vinterjackorna i butiken, allt mer nedslagen. Stressen får mig till slut att välja en vit halvlång dunjacka som jag kommer dras med de kommande åren, trots att jag ogillar den starkt från första stund. Jag och mina vänner studsar mellan klädstänger, vi behöver något att ha på oss i kväll, det känns livsviktigt. Vi har precis börjat gå ut och varje helg köper någon en slinkig topp som egentligen inte passar till något i garderoben utom ett specifikt par byxor och ett par skor man inte äger. Den så kallade ”fredagstoppen”. En vecka senare är den oanvändbar. att mina vintrar blev mörkare trots att jag hade ljusast jacka i hela Västra Götalands län, eller att mina pengar hängde som polyester i garderoben, i stället för att ligga som mat i kylen. Det finns otaliga andra exempel på rea-skor med för höga klackar och för små byxor som ”ändå är jättesköna”. Och eftersom jag är en nostalgiker och en samlare så sparar jag allt. Alldeles för länge. Så garderoben fylls upp och där står jag till slut med klyschan: en garderob full med kläder, men inget att ha på mig. Alla felköp gör att jag orimligen kan använda mer än en tredjedel. En slinkig fredagstopp, en dunjacka, ett par lite för små byxor och ett par öppna skor från rean på Zara blir inte en fantastisk kombo, tro mig.