Öletiketter från förr
Göteborgiana: GP tar en tur längs minnenas aveny för att frossa i öletiketter.
Hovåsläraren Jonas Ahnfelt är som folk är mest. Han gillar att ta en öl eller två i goda vänners lag. Men någonstans i början av 1990-talet fick ölintresset djupare dimensioner.
– Jag minns en sommar när jag och en god vän provade oss igenom Systembolagets hela ölsortiment. Vi smakade, jämförde och skrev ned korta omdömen. Efter det började jag aktivt leta information för att försöka lära mig mer.
Det ena gav det andra och i mitten av 90-talet var Jonas tillsammans med några likasinnade redo att starta en filial av Svenska Ölfrämjandet, ett sällskap som så långt varit en ren stockholmsk angelägenhet.
DRYGT 20 ÅR senare hyser främjandets göteborgssektion över 500 medlemmar, och trycket efter en plats på föreningens månadsmöten är så stort att föranmälan krävs.
I dag har Jonas tagit ett halvt steg tillbaka från främjandets innersta krets, och intresserar sig själv alltmer för den kulturhistoria som hör bryggerinäringen till. En mer initierad ciceron till Göteborgs bryggerier och deras öletiketter är kort sagt svår att tänka sig.
Den informativa och många
gånger estetiskt tilltalande flasketiketten gjorde entré i vårt land kring 1880.
DE FÖLJANDE decennierna växte Göteborg på ett sätt som förändrade den befästa stadsidyllen till en metropol med större ambitioner. Industrialiseringens krav på arbetskraft kom att gå hand-ihand med bryggeriernas utbredning. Dessutom utgjorde flera av bryggerierna i sig personaltäta arbetsplatser.
– Se bara på Carnegie vid Klippan till exempel. Det var inte bara landets dominerande Porterbryggeri utan också den Göteborgsfabrik som hade flest anställda, säger Jonas Ahnfelt och fortsätter:
– Ett bryggeri var vid den här tiden en enorm industri med massor av olika avdelningar: mälteri, tappavdelningar, smedja, vagnverkstad, stall …
Om Carnegies bryggerikomplex vid Klippan närmast kan liknas vid en liten stad med arbetarbostäder, kyrka och service, var Stampgatan den stora bryggerigatan. Under en period låg det fem konkurrerande bryggerier, sida vid sida, längs Fattighusån.
Medan lagerölet och pilsnern etablerade sig tidigare i Stockholm än i Göteborg, fick den så kallade engelska drickan – det vi i dag kalllar ale tidigt ett starkt fäste i kvarteren kring Lorensberg där delar av stadens brittiska koloni gärna umgicks över ett glas.
NÄR GP NU med Jonas Ahnfelts hjälp tar en närmare titt på Göteborgs etikettutbud mellan 1880 och 1919 finns det några viktiga årtal att ha med sig:
Cirka 1880 etablerades de första öletiketterna.
1903 tvingade nykterhetsrörelsernas kampanjer fram en beskattning av malt. På etiket- terna kan man nu se beteckningar som Skattefritt. 1917-1919 anammades både en rusdrycksförordning och en pilsnerförordning – allt för att ordna upp i det breda utbudet av olika öltyper. Starköl kunde inte längre säljas på caféer och ölstugor.