Arne firade 70 med att fixa sin doktorsexamen

Arne Olsson från Uddevalla fyllde nyligen 70 – och firade med en doktorsexamen. Hans studie av förnyelserörelser i kyrkan är troligen den första i sitt slag i världen.

Medelåldern bland landets drygt 3 000 nya doktorander i år är 29 år, Arne är givetvis en av de allra äldsta i årets kull. För honom gick en dröm i uppfyllde när han som pensionär blev doktor.

Arne Olsson är van vid åldersrekord. Vid blott 21 år fyllda fick han som frälsningsofficer ansvar för en hel kår i Karlshamn. Och sen rulllade det på. Till Uddevalla kom han 1980 där han tjänstgjorde som lärare i religion och musik, blev pastor i Saronförsamlingen och sen församlingssekreterare i Svenska kyrkan i Ljungskile i sju år. Han har alltså ben i alla de grupper som han studerat och känner ämnet väl.

1968 BLEV SOM bekant ett turbulent år i samhället med konflikter som lever kvar än i dag. Inom kyrkan växte en rad förnyelserörelser fram, som splittrade församlingar och i några fall ledde till nya församlingsbildningar.

Arne hamnade mitt i en sådan utveckling i Uddevalla, där han själv var med och bildade den nya församlingen Fristaden, framväxt i bostadsområdet Tureborg där främst unga och familjer som ville leva ett helt annat liv tillsammans i vardagen bosatte sig.

ARNE OLSSON ÄR alltså som klippt och skuren att skildra hur dessa nya rörelser växte fram på 1970-talet och fram till 2015. Han valde fem orter där nya rörelser fått särskild uppmärksamhet: Uddevalla, Halmstad, Borås, Hjälmseryd (i Sävsjö kommun) och Oskarshamn. På dessa orter har han gått på djupet i ett hundratal konflikter och intervjuat 120 personer. Det blev en diger avhandling på 550 sidor. Arnes egna erfarenheter och breda kontaktnät gjorde att han fick en unik inblick i konflikternas uppkomst, effekter och hur de hanterades.

Många personliga berättelser, där Arne bjuder på sig själv, gör en vanligtvis torr avhandling läsbar även för den breda allmänheten som vill veta mera om ”bråk” i kyrkan. Varje ort beskrivs i egna kapitel och ger för den historiskt intresserade en utförlig bild av hur det kyrkliga livet på orten sett ut. Kort och gott en bra introduktion för den som flyttar till de valda orterna och vill lära känna dessa.

Hur har då 70-åringen uppfattats bland alla 25-åringar i Lunds forskarrum?

– Mycket bra, säger Arne. Erfarenhet uppskattas och särskilt vid intervjuer har det varit viktigt att bygga förtroende som ungdomar utan egen anknytning till ämnet har svårt att erbjuda. Dessutom har det varit viktigt att markera att studierna inte är en partsinlaga där författaren tar ställning.

ARNE OLSSON BÖRJADE i mogen ålder, som 62-åring, studera en begränsad geografisk del av konflikterna med en masterexamen som resultat. Sedan fortsatte han med fördjupning – först på deltid, men som pensionär på heltid.

Det hela började med att han under en retreat hörde en röst inom sig som gav klartecken till studierna – trots att han själv tvekade.

– Då hade jag all tid i världen och har mest bott i Uddevalla, bara fyra timmars tåg till Lund, säger han. Boende i Lund är svårt att hitta. – Jag antydde mitt problem för en kollega och märkligt nog sammanföll mitt behov med att kollegan tillfälligtvis skulle bo på annat håll.

Bitarna föll som så ofta på plats.

AVHANDLINGEN HAR TITELN Förnyelse, förbistring och försoning. Och just försoningen har väckt internationell uppmärksamhet.

– De många vitaliseringsrörelserna och den splittring och spänningar som dessa orsakat har det skrivits mycket om. Men frågan om hur man ska kunna försonas utan bitterhet har inte fått så stort utrymme, säger Arne.

– Det är denna del i studien som väckt internationell uppmärksamhet. Många konflikter är ännu inte lösta.

ARNE LISTAR ETT antal steg för att nå försoning:

Att berätta, lyssna på motparten, bygga broar. Visa sorg och ånger. Be om och ge förlåtelse. Göra rum i sig själv för den andre men också att kunna gå skilda vägar. Erbjuda gottgörelse och reflektera över framtidsmöjligheter. Söka helande av minnen.

– Att systematiskt pröva försoning i praktiken är ett önskvärt steg, inte sopa under mattan, menar Arne.

Studierna har på många sätt också påverkat honom personligen.

– Jag har ”mött mig själv” i många berättelser, konstaterar han.

”Att systematiskt pröva försoning i praktiken är ett önskvärt steg, inte sopa under mattan”